skip to Main Content

Vilse i transithallen…


…kan vid en första anblick te sig lite läskigt. Jag har varit på väg ganska länge nu, halva livet rent krasst. Både med ryggsäck, resväska och diverse blandat bagage. Åkt både långt men även kort. En resa behöver inte ens innebära miljöbyte, ibland sker det största äventyret på insidan utan att du har förflytta dig en millimeter. Men jag har även rest skitlångt, runt hela klotet mer exakt. Du börjar att flyga åt ett håll men kommer sedan tillbaka från motsatt sida. Det är faktiskt ganska coolt, det sätter perspektiv på saker.
img_4334Det blir så tydligt att vi faktiskt bor på ett klot svävande i rymden…och ändå vill det byggas murar, folk ska stängas ute och vi ser inte längre än vår egen landgräns. Det är ett klot gott folk, än så länge finns det ingen exit – vi behöver hjälpas åt att ta hand om varandra och moder Gaia. Nåväl, trots mitt rutinerade backpackande så har jag nu gone astray  i transithallen. Det kryllar av gater omkring mig med olika destinationer och jag får arbeta hårt för att inte bara gå till den gamla vanliga. Att vara i ingenmansland är sannerligen inte bekvämt. Du utmanas ständigt av gamla perceptioner och mönster. Den lilla rösten i huvudet växlar mellan mod och ängslan.  ” Jo ta den vanliga gaten, där har du varit förut. Du vet att du klarar det och riskerar ingenting. Där hittar du med förbundna ögon, det känns väl tryggt!”  En annan dag talar modet. ”Nej nej jösses, du har ju varit där tokmånga gånger. Varför fortsätta resa till samma ställe? Du kan platsen på autopilot och kommer gå i sömnen tillslut, bli understimulerad och få ännu svårare att byta destination! Nä, åk till en ny plats, det är jättespännande!”  Det är verkligen intressant att lyssna på sig själv. Många sanningar kommer upp och säger tjena. Jobbet att sålla vilka jag vill behålla och vilka som faktiskt så här mitt i livet har spelat ut sin roll är mitt att göra. Vilka sanningar håller du fast vid och vet du egentligen varför?
Plötsligt ser jag bordingskylten lysa rött. Människor omkring tar målmedvetna steg mot gaten. Jag rycks med i farten ett par steg,  men känner sedan hur något håller mig tillbaka. Plötsligt står jag himg_3189elt stilla. Stilla i en strid ström av mål och drömmar. Någon annans mål och drömmar. Jag låter dom passera och känner på reskassan. Kramar om den. Det kommer räcka ganska länge, vad är jag rädd för. Jag har ingen brådska, andas – det är viktigare att försöka kliva på rätt plan än att stressa i väg mot någon annans destination. Om jag inte kan bestämma mig idag kan jag bestämma mig i morgon. Tänk om det är just det som är syftet med att vara vilse i transithallen jag kanske ska träna på att chilla lite, inte min starkaste gren. Kanske är det ur stillhet jag får fatt på svaret. Kanske är det just i pausen från att ständigt vara på väg som hemligheten om destinationen finns. Jag klappar modet på axeln, fina du – vi tar en kaffe så länge, jag hör vad du säger, jag vet att du har rätt…jag måste bara landa i det. Jag hinner. Är du som jag vilse i transithallen, chilla. Det är meningen att du ska hinna möta dig själv. En paus från ekorrhjulet som vi längtat efter, men som utmanar oss till fullo när det plötsliga sker. Komplexiteten av längtan att ge fingret till systemet samtidigt som det skrämmer skiten ur oss när vi plötsligt står utanför. Det är synd om människorna sa Indra i Strindbergs Drömspel och nog har vi saker att tampas med, det kallas livet varken mer eller mindre.
Människans ständiga dilemma – att behålla sin frihet i en värld av normer, strukturer, amorteringar och samhällsansvar. Att vara sig själv och ändå bidra till att helheten frodas. Min övertygelse är att vi bidrar till helheten som mest när vi är på rätt plats. Rätt destination ger energi, fel destination tar energi. Du ska inte fastna i transithallen, men låt inte en kortvarig vilsenhet skrämma livet ur dig. Jag jobbar själv på det.  Och blir det svårt att ta beslut, be om hjälp. Det kryllar av informationsdiskar med människor som inte vill något annat än att du ska hitta hem, ditt hem. Och blir det några mellanlandningar på vägen, ja då får det väl bli så, nya plan lyfter hela tiden!

Och du, medan vi ändå väntar kan vi ju hänga.

Kom, ta en kaffe och dröm stort med mig!

Dröm.

Stort.

Tillsammans.img_8249

This Post Has 0 Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Boka ett besök

Kontakta mig för tidsbokning innan besök
eller ring så träffas vi efter överenskommelse.

Besöksadress

First Office
Västra kvarngatan 62
611 32 Nyköping

Kontakta mig

Tel: 070-557 17 04
E-post: pia@piaberg.se

Back To Top