skip to Main Content

Lucky Luck leker sällan med Nalle Phu…

Lucky Luck Leker Sällan Med Nalle Phu…

Det är dags att sluta spela charader nu. Kliva ur fantasirollen och bara vara dig själv. Visst låter det skönt! Att veta att man är enough. Det fiffiga med att våga vara sig själv är även att oddsen för att du ska hitta flocken där du känner dig hemma ökar. Om du antagit rollen som Lucky Luck är chansen ytterst liten att du får hänga med Nalle Phu. Hur mycket du i smyg ens kanske längtar dit. Och att hela tiden låtsas vara någon annan gör att vi blir livrädda för att bubblan ska spricka. Att någon ska komma på vilken looser vi egentligen är…

Att identifiera sig med Lucky Luck är absolut inget fel. Om man trivs i vilda västern. Då är det där du
ska vara. Men om det känns så därbehöver du syna sin egen roll lite närmare. Kanske behöver den justeras. Utvecklas. Förvandlas för att passa den du är idag. Transformation. Du måste inte stanna i en specifik hage bara för att du klev in där för tjugoår sedan, du vet det va, eller hur? Roller går att förändra om du är beredd att göra jobbet. Du behöver öppna grinden. Och du behöver ta ett steg ut. Att sätta en fot framför den andra och prova dig fram. När du sedan hittar något som rör dig på insidan. En känsla, då behöver du tålmodigt repetera. För att justera en identitet är ofta inget som sker i en handvändning. Har du levt i en roll 30, 40 50 år behöver du ha tålamod och vara snäll mot dig själv. Det viktiga är inte tempot. Det viktiga är rörelsen åt ett nytt håll. Ditt håll. Små eller stora steg är betydelselöst så länge du rör dig framåt. Och för att hitta ditt håll behövs det mod. För ganska ofta är det läskigt. Vi vet vad vi har men inte vad vi får. Och om du börjar förändras blir du lätt ett hot mot andra. Ofta skapar det rädsla eller missunnsamhet i din omgivning. Chansen är ganska stor att du blir ifrågasatt. Då gäller det att du vet ditt eget värde.

Att se dig själv för den du är, är dock inte alltid enkelt. Särskillt om vi levt i skuggan av andra hela livet. Föräldrar, syskon, partner, vänner. Men desto mer autentisk du blir i dig själv desto större möjlighet har du att hitta det som är rätt för just dig. Så om du längtar efter att få känna tillhörighet, kärlek för den du är och meningsfullhet behöver du hitta sammanhang som berör. På jobbet. På fritiden. Bland vänner. När du är dig själv ger du människor chansen att möta dig som den du är. Så länge du istället lever dina dagar med att spela teater är risken stor att du gör människorna omkring till statister. Inget möte blir på riktigt.  Att våga visa både din sårbarhet och din storhet gör att du bjuder in andra till detsamma. Begränsningar suddas ut och möten sker från hjärta till hjärta. Det är då det blir magiskt. Kanske inte lättare. Det vill jag inte påstå. Men magiskt.

Visst är det dags att visa världen ditt ljus nu?

 

 

Back To Top