skip to Main Content

En permanent livboj gör ingen sommar…

En Permanent Livboj Gör Ingen Sommar…

En livräddare. En vän i nöden. En tillfällig hjälp. När djupet under oss är mäktigare än kraften i våra ben finns livbojen där. Som en säkerhet. Den ger oss vila och håller vår näsa ovan vattenytan. Av ren kärlek håller den oss vid liv. Tro inget annat. Det finns dock ett problem med livbojen som kan uppstå om vi inte är väldigt uppmärksamma.

Det är att den obemärkt går från tillfällig till permanent. Vi vänjer oss vid att ha den under armarna. Vi slutar använda vår egen flytkraft. Våra muskler försvagas. Plötsligt har vi glömt bort hur det är att simma. I stället för att fortsätta möta våra utmaningar på djupet förflyttar vi oss till den grunda delen. För säkerhetsskull. Utan att vi egentligen har märkt det står våra fötter på botten och livbojen är kvar runt midjan. Vi har både livrem och hängslen för att inte drunkna. Sista tecknet på rädsla och resignation är sedan när du lämnar vattnet. När du helt sonika kliver upp på land. Fortfarande med livbojen på. Och där någonstans är det lätt hänt att meningslöshet letar sig in i själen. Blodet pumpar fortfarande med frågan är om du lever.

Att sitta på stranden med en livboj runt magen är att leva i rädsla. För allt. För säkerhetsskull.  Men vackra fina människa – vi kan inte ha svaren på allt. Vi kan inte veta. I bland behöver vi försöka. Prova oss fram. Fortsätta simma. Det är så vi bygger våra muskler uthålliga och starka. Det är så vi förfinar vår teknik i att leva. Det är så vi kommer finna det vackraste djupet av dom alla. Vår egen essens. Vår egen tillit. För tro mig. Människan har så mycket mer att ge. Så mycket mer att lära. Både du och jag. Så till dig som fastnat på stranden med livbojen runt magen – var inte rädd för att leva för har du då verkligen levt tycker du. Finns det fortfarande en längtan och nyfikenhet på både dig själv och världen då är det dags att kasta bort livbojen nu. Och tänk, kanske blir det den här sommaren som du åter igen vågar närma dig vattnet. Kanske att du till och med våga ta ett simtag. Jag tror så mycket på dig. Blir det lite jobbig igen. Då finns den där. Livbojen. Som en tillfällig hjälp…

Seså skimrande själ , gå ned till vattnet nu…

Massor av kärlek till dig

Back To Top