Näthat…

…och annat skithat. Min son utsattes för näthat. En eftermiddag fanns dom plötsligt där. Kommentarer som ” Jag vill se dig runka” ”Du är en jävla fitta och kommer aldrig bli stor på youtube”. Min son har en youtube kanal där han lägger upp saker. Han tycker det är kul och gör ofta klippen tillsammans med några kompisar. Ofta är det olika tricks, volter och dubbelfrontflipps med skruv och kamaxel. Typ. Och en himla massa annat jag inte vet namnen på men jag lär mig. 

Nu var det inte speciellt svårt att spåra avsändarna och lägga ett indiciepussel.  Jag svarade killarna med förnamn i stil med: ” Om ni inte kan skriva något snällt behöver ni inte skriva alls och fortsätter det kommer jag kontakta era föräldrar”. Inledningsvis skrev jag ett betydligt vassare svar men kom till sans när jag  betänkte att det var barn i tioårsåldern. Jag tänkte att jag skräms tillräckligt om jag använder deras förnamn. Sonen blev ledsen och kände sig påhoppad och jag var arg. Jag såg kommentarerna innan sonen och min första impuls var att radera dom, ta bort, låtsas som att de inte funnits, skona honom ifrån det elaka och vidriga. Sedan tänkte jag om. Sociala medier är här för att stanna – det gäller alltså att lära sig hantera det. Vi fick ett ypperligt tillfälle i familjen att prata om nätet och hur en schysst kommunikation ser ut. Sonen uppskattade att vi markerade och agerade – vi tog kontakt med både föräldrar och skola. Det blev en nyttig lärdom – både för honom och oss. Nätet kryllar av skit – bara genom att prata med dina barn och vara närvarande kan du bli motpolen, källkritikern och den kärleksfulla föräldern. Det är viktigt att vara där ditt barn är – både för att förhindra att små nya näthatare skapas men även så du finns där om ditt barn råkar ut för dom. Att våga prata och sätta gränser! 

En del tycker att tioåringar är för unga för att vara på sociala medier och jag förstår att det finns olika frågeställningar runt det. Men jag tänker att problemet inte är att barn är på sociala medier – problemet ligger i att vissa har ett behov av att vara elaka. Problemet är näthatare i alla åldrar – inte de som blir utsatta. Att skriva dessa grova saker som tioåring är inte sunt. De barnen har problem – inte min son för att han lägger upp saker han gillar på youtube. Problemet försvinner inte för att jag säger till mitt barn att stänga ned sin youtube kanal. Det elaka behovet hos den andra finns ju kvar ändå. Våldtäktsproblematiken styrs av samma fenomen.  Även om vi låser in kvinnor efter mörkret, täcker deras hud från topp till tå och aldrig låter dom gå ut själv har vi inte löst problemet. Problemet är inte att tjejer går lättklädda eller blir onyktra – problemet är att vissa män tror sig ha rätt att behandla tjejer hur de vill, att ta det de vill ha – det är problemet!

Generellt har vi fel fokus i samhället. Hur har det blivit så? Vi ägnar oss åt symptonlindring och tar inte orsaksproblematiken på allvar. Alla andra ska anpassa sig efter de få som ständigt begår övertramp och tar sig rätten att sätta sig själv överst. Alla andra ska dansa deras dans för att slippa råka ut för hemskheter. Men fokus borde alltid, alltid ligga där problemet är – hos förövaren. Varför är inte människor snälla mot varandra? Vad gör att en person känner ett så stort behov av att trycka ned, förnedra och göra illa? Näe, det är inte alla andra som ska anpassa sig, vara rädda och göra sig osynlig. Jag är trött på det. Det är ju så många fler som förstår skillnaden mellan att göra gott eller ont. Dags att våga stå upp för det, dags att orka stå upp för det. Har vi något val egentligen?

Jag tror att praktiskt taget alla av naturen föds empatiska och kärleksfulla, så vad 17 händer på vägen?

Var är vi vuxna som ska älska och sätta gränser.

Dag att ta tillbaka vuxenkontrollen och lära våra ungar att vara snälla…

inte svårare än så..

vare sig det gäller in real life eller på nätet. 

P.s Och ser ni ungar som gör fel, säg till. Både era egna och andras. Jag hoppas verkligen att ni säger till mina om de beter sig illa! Jag är inte alltid där.