Osunda tysthetskulturer

september 27, 2016
energi, moral, Personlig utveckling

Sörmlandsbanken har drabbats av en skandal och förre bankchefen misstänks för brott. Vi läser om girig lyxkonsumtion av en man som inte på något sätt torde ha svårt att betala dessa saker med sina egna pengar. Jag blir så glad när jag tänker på att någon på banken fick nog och vågade berätta. Du är en hjälte!
Dock kan jag inte låta bli att fundera på hur mycket annan skit som sker både här och där fast ingen vågar berätta. Bara för att vi inte hör något betyder det ju inte att det inte sker eller hur! Hur är det på din arbetsplats, skaffar sig människor favörer hela tiden? Kanske gör du det? En arbetsplats som förgiftas av tysthetskulturen gräver sakta sin egen grav och energin som skulle kunna leda till utveckling kommer i stället användas till att bevara hemligheter och baktala varandra. Detta är ett fruktansvärt resursslöseri för en organisation eller företag. Om saker som detta inte synliggörs tidigt finns också risken att fler resignerar och till slut har alla lite sylt på fingrarna. Det innebär att snaran dras åt ännu hårdare och till slut vågar ingen säga något för alla sitter med minst ett lik i garderoben. Det förstår väl alla att fler än en person måste ha varit medveten om bankchefens utsvävningar eller?

Det farliga med kulturer som dessa är att de förblindar och tillslut finns inte ens medvetenheten om att beteendet är brottsligt eller omoraliskt. Omoralen blir norm. Man kliar varandra lite till på ryggen och ser det som en självklarhet att årgångsvinet ska betalas av någon annan. Det har vi minsann förtjänat, så hårt som vi arbetar! Ett annat scenario i tysthetskulturen är maktbalansen. Den kan skrämma många. Rädslan att förlora sitt jobb eller dra en nitlott vid löneförhandlingen gör också att folk håller tyst. Människan styrs av känslor. I båda dessa exempel är rädslan drivande. Problemet är dock att människan målar in sig i ett hörn. At whistleblowercartoon t leva i rädsla och ignorera det du egentligen vet kostar. Du kan inte springa ifrån dig själv hur fort du än springer. Ur en moralisk synvinkel har egentligen inte summan på dina ”löneförmåner” någon betydelse. Det förgiftar systemet ändå. Är du en person som ständigt i smyg snor hem material från jobbet, tankar den egna bilen med firmakortet eller låter någon annan täcka upp för dig när du ständigt smiter hem utan att säga till så.. ledsen att säga det…men då har du lika mycket sylt på fingrarna som bankchefen. Det är mycket troligt att du skulle ta med dig ditt beteende även när du klättrar uppåt på karriärstegen där lockelserna blir dyrare och dyrare...Hög chef eller arbetare spelar ingen roll…det sitter i vem du väljer att vara. Gruvarbetarna uppe i norr som stämplade åt varandra och hade full lön fast de jobbade halvtid är lika mycket kålsupare som bankchefen. Förlorarna är de som tror på att göra rätt, i alla fall ekonomiskt. Några skrattar kanske hela vägen till banken, men riktig sinnesro kommer inte från bankkontot, det kommer från insidan och skapar god karma och hög energi. Det kommer från när du är stolt och sann mot dig själv och hela världen som sådan, för allt hänger ihop. En arbetsplats som undviker det här beteendet är mycket roligare att gå till och med tanke på hur många timmar vi lägger på jobbet så tror jag mer på att ha roligt än att smussla till mig favörer. Och tänk vilken energi på en arbetsplast där alla hjälps åt och tar det här ansvaret, wow – där ligger hela kraften till utveckling!

Ytterst är det chefens roll att se till att dessa kulturer inte frodas. Men det är ditt och mitt ansvar att våga säga stop när någon blivit fartblind i stället för att själva köra ned handen i syltburken. Det är så vi utrotar den osunda tysthetskulturen och istället kan projicera energin mot framtiden!