A new Level for Avicii
Jag såg din film. Hörde dina ord. Försöker förstå men jag blir bara förbannad. Hur är det möjligt att ingen drog upp dig i båten. Hur är det möjligt att de bara sa åt dig att fortsätta simma fast kraften var slut. Hur är det möjligt att ingen lättade på tyngden fast näsan var under ytan. Du höll på att dö men alla bara skrek efter Avicci och dansade vidare på dina axlar. För vem vill vara en partykiller?
När Aviciis musik ekade världen över drunknade Tim ensam i ett svarthål i bruset från gamarna ovanför. Tim protesterade. Han skrek hopträngd i tvångströja och hoppades på förståelse. Han skrek på hjälp för att återta ta sin rättmätiga plats. Han var ju där först. Tim. När vi glömmer bort oss själv gör det ont. Bara ont. Då spelar miljoner ingen roll. Du berättar om din förvåning över det svaga stöd du fick från din omgivning när du ville lägga av och jag tänker va fan – de ser väl att du håller på att gå under.Det kan inte ha undgått någon som hängde omkring dig under den här tiden. Hallå!! Jag önskar att du hade bett vissa omkring dig att dra åt helvete. På riktigt. JAG VILL INTE mer. LÅT MIG VARA. Fuck off! Läkarna gör mig också förbannad. Vad håller de på med. Var är deras heder när de föreslår att droga ned dig för att du ska kunna fortsätta turnera. Borde de inte värna dig. Deras patient. Borde de inte varit lite intresserade av ditt allmäntillstånd. Var det ingen runtomkring som såg att kontexten var galen. Någon som inte var mitt i stormens öga borde väl ändå dragit i bromsen. Någon. När du inte klarade det själv.
Förlåt. Jag kan inte hjälpa det. Ditt öde berör fast jag knappt vet varför. Kanske för att jag älskade din musik. Kanske för att du varken är den första eller den sista som dör av att vara för snäll. Och det i sig är sorgligt. För världen behöver snälla människor. Gamar som profiterar på kadaver har världen redan för många av. Profit och gödning på levande döda. Fan på er. Skäms! Ni vet vilka ni är. Ni som puschade fast han själv förstod att bromsen var enda alternativet. Ni som fortsatte tala till Avicci fast Tim stod naken på bara knän framför er och bad om nåd. Stress, press, mani och ångest har fått ett nytt ansikte. Bland alla andra. Faan!! Ilskan lättar lite när jag tänker på att det blivit roligare i himlen nu. Du uppträder sida vid sida med Avicci. Ni har roligt. Ni bestämmer själva. Tillsammans. Ingen manager. Ingen agent. Bara pure happiness. Kreativitet. Balans. Sann kärlek. Pengar existerar inte ens.
Jag tänker på dina nära. För medan du underhåller änglarna plockar dom ihop bitarna av sig själv. De planerar för att begrava en son och en bror. Ett urkarvat tomrum längst in som de alltid får leva med. Ett mörkt hål. Inga mera kramar, rufs i håret, blickar som möts. Barnet man skulle se växa upp finns inte längre. När någon man älskar går bort gör det förbannat ont.
Att mista sitt barn vill jag inte
ens tänka på.
Hoppas du har sinnesro nu. Jag tror du föddes i fel tid…
