Arbetsmoral, Ansvar och Arbetsglädje

För mig är arbetsmoral att göra det man ska och dessutom göra det så bra som möjligt, för mig är arbetsmoral även att arbeta den tid du har betalt för, inte svårare än så. Håller du med? Jag är säker på att bra moral smittar och ger energi, jag är lika säker på att dålig moral ger det motsatta…vill vi spinna spiralen uppåt eller nedåt? Det är val vi gör hela tiden…
Eftersom jag de senaste 15 åren mestadels har arbetat som egen företagare har jag varit tvungen att ha hög arbetsmoral och disciplin. Ingen produktion ingen lön. Jag har styrt min tid själv, men jobbat hårt och många timmar. Å andra sidan har jag kunnat vara ledig när jag själv vill. Jag har utöver det även jobberfarenhet från olika kommuner och i bland har jag även jobbat åt större företag som inhyrd bredvid deras egna anställda…och på dessa platser har  jag stött på flera som slängt arbetsmoralen längst in i byrålådan…och svalt nyckeln. I folkmun pratar man om att en kommunal anställning är säker, det går knappt att bli av med jobbet även om du inte gör bra ifrån dig. Det krävs förmodligen en kriminell handling för avsked, att bara vara lat, frånvarande eller göra minsta möjliga på arbetet är inte tillräckligt för uppsägning. 
Sedan finns det människor som checkar in och ut på jobbet som de ska..men bara för att man är där är det ju inte säkert att man jobbar.. Sedan finns kategorin som ständigt far omkring och uträttar privata saker på arbetstid och/eller ständigt smiter hem tidigare. Det finns människor som har lön för typ 8 tim/dag men kanske uträttar 5-7 tim varje dag..det blir många timmar på en vecka, på en månad, på ett år, på 10 personer, på 100 personer…pratar vi dessutom kommunal verksamhet är det alltså våra skattepengar som försvinner- pengar som hade kunnat gå till våra barn, våra äldre, till utveckling, sjuksköterskelöner, you name it! 
Hur gör du? Hur gör dina kollegor? Och var går gränsen? Är det så att det skapas normer på olika arbetsplatser? Och vad händer om någon plötsligt ifrågasätter det hela och inte vill falla in i det?
Det läskiga i stora organisationer som går runt på skattemedel är att pengarna liksom aldrig tar slut…nya
pengar pumpas in och så understöds ett system som i grund och botten är osunt. En privat aktör går ju till slut i konkurs om medarbetarna har den här inställningen. Personligen önskar jag att kommuner och landsting (landstinget borde för övrigt skrotas) drevs som företag, då skulle cheferna vara tvungna att leda personalen och faktiskt ha koll vart pengarna tar vägen. Personer som gör rätt för sig ska synas och de som ständigt bara sitter av sin tid eller smiter borde också synas…för deras egen skull faktisk, livet rinner ju bara ifrån dom…snacka om att slösa bort sin tid…
Man ska inte ha lön när man hela tiden uträttar privata saker på arbetstid om tiden aldrig arbetas in och man ska ha avdrag på lönen om man är sjuk. Vill man glida omkring kan man ju bli sin egen och se hur bra det går, men att som anställd ta sig den friheten är bedrägeri. Att styra sin arbetstid själv är fantastiskt, men det är förknippat med ansvar och moral...börjar vi tulla på den finns det snart stämpelklocka överallt!
Jag pratar inte om när någon behöver dra tidigare för att hämta barn eller någons gamla förälder fått punka på E4:an. Jag pratar inte om samtalet med kollegan vid kaffemaskinen. Jag pratar inte om att du ibland ringer eller mailar privat på arbetstid. Jag pratar inte om när någon har en dålig dag på jobbet eller två, jag pratar om när saker sätts i system, jag pratar om när saker blir normer. Jag pratar om när människor blir fartblinda och knappt förstår att de gör fel..när omoraliskt beteende blir en norm, då är det läskigt...det är det jag pratar om. Jag pratar om när du medvetet går bakom ryggen på din chef för du vet att du gör fel. Jag pratar om när saker börjar ske i smyg, när du inte kan stå rakryggad för ditt beteende, det pratar jag om…Ett bra närvarande ledarskap minskar risken för att dessa normer skapas. Vilken chef är du? Vilken chef har du?
Om du är en sådan som går till jobbet och gör så lite som möjligt, hasslar så mycket det går, ständigt ger dig själv fördelar…tycker du inte att du är på fel plats då? Våga syna dig själv…för din skull! Att fastna i det beteendet kan ta död på både lust, moral och etik – vem blir du då? Har du tillräckligt bra argument för att rättfärdiga ditt beteende? Men stå för det då! Det här beteendet, med hjälp från Löven, tar död på hela socialdemokratin.. en för alla alla för en..jo tjena….Våga välj arbetsglädje – vem vill DU vara!
…och märker du att moralen börjar svikta, snälla du, byt jobb innan arbetsglädjen försvinner helt. För jag tror, desto mer den försvinner…desto starkare kommer du rättfärdiga ditt tullande på arbetsmoralen, vad tror du?
Kram

Ps. En annan aspekt av moral är vad som är okey att ”sno” hem från jobbet…en spik, två spik eller hela lådan…var går gränsen där?