Med tillit mot regnbågens slut
Jag har ett enda långsiktigt mål. Och har väl egentligen alltid haft det. Att leva och att utvecklas. Specifika detaljer har därför inte varit viktigt så länge jag följt den planen. Det har gett mig friheten att välja utifrån glädje, nyfikenhet och lust. Vilket också har gjort att det inte spelat så stor roll att mina val har spretat åt olika håll. Dessutom blir alla val ändå mer logiska desto äldre jag blir. Och i spretigheten anas ändå en helhet, ett syfte. Men en karriärcoach hade förmodligen slitit sitt hår om denne försökt hjälpa mig eftersom jag aldrig tänkt linjärt.
I ett linjärt perspektiv förväntas människan ständigt ta ett kliv upp. Vilket sker lättast om man fortsätter på samma spår/område som man en gång valde. Befordran. Mer ansvar. Högre lön. Större expertis. I en ständig rundgång där ett steg nedåt i trappan för att börja om eller välja annat ses som ett nederlag. En hoppjerka som har svårt för att bestämma sig. Ska du verkligen slösa bort hela din utbildning med att göra något annat. Och så vidare.
Men hur kan kunskap och utveckling egentligen ses som bortslösad tid. Hur kan något vi lärt oss överhuvudtaget ses som onödig. Vi kan ju det vi lärt oss även om vi eventuellt väljer att göra något annat. Jag har aldrig hört någon säga – attans, jag lärde mig för mycket – skit, jag borde inte ha utvecklats – har du?
Själv har jag hoppat både upp och ned utifrån det jag själv har velat göra – så länge jag har utvecklats och haft möjlighet att känna mig levande har jag struntat fullkomligt i hur du som vuxen förväntas göra. Jag har stundtals tjänat bra men också tjänat mindre i andra perioder. Trygg stabil inkomst eller hög lön har inte varit högst på agendan när jag valt vilken väg jag ska gå. Jag har valt av nyfikenhet. Oberoende av ekonomi har jag dock alltid jobbat dedikerat i allt jag gjort. Alltid. När valet görs utifrån lust och nyfikenhet går det inte att göra på något annat vis helt enkelt. Och det är viktigt för mig.
Jag drivs mer av ett större syfte än ett specifikt mål. Syftet att få vara mig själv så mycket jag bara kan och växa som individ. För när jag gör det kan jag också bidra som mest till allas vår helhet. Därför har jag också lagt mycket tid och pengar på personlig utveckling på alla möjliga olika sätt, just för att lära känna mig själv och för att leta efter den platsen där just jag kan bidra som mest. För jag tror att alla människor har en sådan plats. Både du och jag. Personlig utveckling ger indirekt inga högskolepoäng eller fina titlar. Investeringen i sig syns kanske inte tydligt men det påverkar ändå allt. Det är det som tar dig framåt. Det är det som tar mig framåt – mot något jag inte ens ännu vet vad det är. Min plats kanske, vad vet jag.
Jag fortsätter sätta en fot framför den andra. Ovissheten inspirerar även om den visst kan vara tröttsam ibland. För jag har ingen aning om vart stegen tar mig. Men där framme någonstans tänker jag att det kanske finns en skatt vid regnbågens slut. En nöjdhet över att ha fullföljt det som är viktigt för mig. Min långsiktiga plan. Jag litar till processen och att hon vill mig väl. Gott så.
Vi gör både små och stora val mest hela tiden. Även som barn gör vi det.Och alla dessa val formar den verklighet du lever i. Alla val tar dig åt något håll. Även att inte välja alls är ett val. Att emellanåt reflektera och rätta till riktningen är en av de största lärdomarna jag lärt mig. Att leva medvetet gör att jag lättare tar val som passar med mig idag, inte med den jag var när jag var 25. Att leva medvetet gör det också lättare att välja utifrån mig – inte välja vad andra tycker eller tänker. Att leva medvetet gör det lättare att sopa bort bilden av mig själv som andra placerat på mina axlar. Att bli kongruent.
Utan min aktiva utvecklingsresa är jag säker på att jag hade gjort andra livsval. Jag hade anpassat mig till normer och förväntningar. Jag hade vilset lyssnat mer på andra än mig själv. Min inre röst hade tystnad och mitt batteri dött. Och jag hade svikit den enda långsiktiga plan jag satt upp för mig själv – att utvecklas och att leva. Och är det inte våra egna livsplaner som egentligen är viktigast av allt istället för att göra det någon annan tycker att du ska.
Vilket långsiktigt mål har du med livet och tar dig dina steg i rätt riktning för det?
Hoppas…
Kram
