Brave enought to be me…
Att hitta sin essens. Kärnan. Och sedan ha modet att stå upp för den. Så enkelt. Och komplext. Människans ständiga utmaning. Vi tänker och tycker. På insidan. Utåt gör vi som alla andra. Sårbarhet döljer vi med ilska och attack. Vi känner när felaktigheter begås men saknar modet och självtilliten att ifrågasätta. Vi vet men vågar inte stå upp för det. Vi har vant oss att leva vid sidan av oss själva. I skuggan.
Av föräldrar, syskon, partner, vänner. Det är inte deras fel. De kanske inte ens vet hur du känner eller tänker. För du har aldrig sagt något. Aldrig satt en gräns. Eller sagt stopp. Det jobbet är ditt att göra. Tough shit, jag vet. Men då är det väl dags nu. Eller hur. Du kan. Desto mer autentisk du blir desto större möjlighet har du nämligen att hitta det som är rätt för just dig. Och för varje gång du gör detta tränar du upp förmågan. Att våga. Längtar du efter tillhörighet, kärlek och meningsfullhet behöver du leta efter dessa sammanhang. På jobbet. På fritiden. Bland vänner. Nya vänner.Och om du genuint inte vet vad du själv tycker eller tänker behöver du leta även efter DIG. För kanske är du vilse bland andra. Jag vet känslan. När du är dig själv ger du människor chansen att möta dig som den du är. Så länge du istället lever dina dagar med att spela teater är risken stor att du gör människorna omkring dig till statister. Inget möte blir på riktigt. De bemöter dig utifrån den du låtsas att vara. Vi speglar varandra. Att våga visa både din sårbarhet och din storhet gör att du även bjuder in andra till detsamma. Begränsningar suddas ut. Möten sker från hjärta till hjärta. Då det blir magiskt. Kanske inte nödvändigtvis lättare. Men magiskt. Hur har du det? Jämför du dig ständigt med andra? Eller kanske vänder du alltid kappan efter vinden? Kanske känner du dig ensam fast du är med andra? Då kan det vara läge för en förändring. Antingen har du vuxit i från flocken eller så var den fel från början
Då har jag två tips. Antingen börjar du leta efter en ny flock. Våga prova dig fram i andra kontexter. Undersök. Var nyfiken. Det andra alternativet är att du är kvar där du är men börjar agera på ett annat sätt. När någon i en grupp börjar göra, tänka, prata på ett nytt sätt påverkar det hela gruppen. Och även individerna inom gruppen. Du har allt att vinna på att nyfiket utforska dig själv. Att hitta din storhet och sedan stå upp för den. Det kommer kräva mod. Och kraft. Ibland orkar vi inte. Jag vet. Men jag vet också att det är värt varje svettdroppe. Mina mest smärtsamma stunder i livet har inte varit när jag har stått upp för mig själv, mina nära eller mina värderingar. Även om det också stundtals gjort sjukt ont. Nej, ondast av allt har det gjort när jag varit tyst, spelat charader, ignorerat mig själv eller låtit andra spela mina kort. Det är då jag gått sönder en bit. När jag inte själv har tagit ansvar för den jag är. Den smärtan är för mig värst. Den biter sig kvar. Håller sig fast. Varje dag. Varje gång. Stress. Vi kan ignorera det. Visst. Men vi vet. Visst vet du vad som skaver och vad du borde ta tag i. Visst vet du det?
Att gå emot det du tror på karvar alltid bort en bit av dig själv. Det är smärtsamt. Förminskar. Förstör. Även att stå upp för sina värderingar kan göra ont. Men min erfarenhet säger att den smärtan bygger upp istället för att rasera. Den smärtan gör att du växer. Som människa. Du expanderar. Och det är så himla bra för då visar du andra att de också kan veckla ut sina vingar. Vi kan alla flyga. Om vi hjälps åt.
Visst är det dags nu!
Kärlek och mod till dig och mig
