Jag tog aldrig studenten
Jag vill prata om att jag aldrig tog studenten. Sista dagen i gymnasiet 1988 gick jag mer eller mindre ut som vanligt på baksidan. Där väntade – ingen. Framsidan var däremot full av människor med plakat för att hylla studenterna. Det är skillnad på utbildning och utbildning. Åtminstone på hur vi värderar dessa. En värdering är ingen naturlag utan en mänsklig konstruktion. Om empati ansågs viktigaste i alla led överallt och belönades rikligt hade världen förmodligen sett annorlunda ut. Nödvändigtvis inte bättre, jag vet inte, men gissningsvis – ja.
Saker har blivit bättre. Idag tar yrkeselever studenten. Men den mentala förflyttningen sackar. Vår kunskapssyn har inte rört sig lika fort som de praktiska förändringarna. Jag hör fortfarande hur yrkesutbildning ses som enkla utbildningar. Mest från de som själva inte har gått en konstigt nog.
Bara för att akademisk kunskap inte efterfrågas i ett yrke uppstår inget tomrum. Det är bara en annan typ av kunskap som krävs. För att bli skicklig yrkesarbetare krävs flera olika kunskaper. Det är inte självklart att en högutbildad ekonom eller professor för den delen hade klarat ett yrkesprogram med påföljande bransch. Vi behöver sluta prata om ”enkla” arbeten. Ur flera perspektiv. Framförallt för att det ger en signal om att det krävs minimal ansträngning när man väljer en yrkesutbildning. Synsättet baseras helt på att akademisk kunskap anses mer krävande. Helt fel inställning enligt mig. Det krävs ansträngning för att bli skicklig även när man valt en yrkesutbildning. Alla andra signaler ljuger. Det är bara olika kunskaper som efterfrågas.
En arbetsgivare anställer lika mycket människan som den formella kompetensen hon kommer med. Det kan inte separeras. Kunskaper och förmågor förstärker, förminskar eller kompletterar varandra där kontexten avgör vilken kunskap som är viktigast. Svenskt Näringsliv visar i en rapport att engagemang anses vara viktigaste vid rekrytering. Engagemang har inte heller något med enkelt att göra. För vissa företag är rätt attityd viktigare än den formella kompetensen så att de själva sedan lär upp personen.
Vill vi få ordning på kompetensförsörjningen behöver vi vidga vår syn på kunskap och se till att insatserna vi gör utvecklar hela människan från där hon står. Det är inte heller enkelt – men både hållbart och långsiktigt vilket gynnar stabilitet och ett livslångt lärande.
Själv slutade jag den där dagen Byggprogrammet med högsta betyg i allt. I dag vet jag att min största prestation inte alls handlade om det. Det handlade istället om att bryta ny mark, trotsa normer, fördomar och att inte ge upp. Det finns inget enkelt i det heller överhuvudtaget, tro mig.
Lyckas vi med den mentala förflyttning kring yrkesutbildning har vi löst både kompetensbehov och nått ett paradigm. Det vore coolt. Och välbehövligt.
