Törs du lyssna på dig själv…

I bland behöver du stänga av allt brus så du kan höra vad hjärtat säger, gör du det? Klarar du tystnad? Eller somnar du alltid framför TV kanske? Surfar in i det sista innan drömmen tar vid? Skrämmer det dig att vara själv… att vara ensam med dina tankar utan distraktioner? Och om det skrämmer dig… varför…vilket svar är du rädd för?
För mig är det både skönt och förvirrande med tystnad…svar flyger som svalor runt huvudet nu men jag får dom inte att landa…än.. Jag tror inte det är meningen att de ska bygga bo, det tror jag inte…men att landa ibland för att sedan flyga vidare tror jag är bra. Fåglar ska ha luft under vingarna och människan ska av nyfikenhet fortsätta utvecklas. Normalt får jag energi av musik som gör att jag har svårt att vara still. Hög volym i lurarna och sjunga med är underbart! Men nu har jag förstått att energi även finns i det motsatta. Även i tystnad finns kraft att hämta och framförallt är det lättare att finna svaren där tror jag.
Har du tyst i bland? Är du med dig själv utan distraktioner från diverse prylar då och då? Jag tror det är lättare att lyssna på sin innersta längtan i tysthet och i ensamhet.Nu när stressrelaterade sjukdomar ökar lavinartat tror jag en anledning är att vi lever i ett ständigt flöde av brus…både i ljud och bild. Informationsflödet är enormt! Jag menar inte att vi behöver bli eremiter, jag är själv en alldeles för social person för att klara det.  Men jag tror att det är viktigt att ta en tyst paus bara med sig själv ibland – där är det lättare att finna svaren…dina egna svar…inte svaren som är färgade av normer eller andras tyckande. Jag tror människor som lyckas klämma in dessa pauser lättare förhindrar en frontalkrock med väggen…för kanske förstår man vad kroppen försöker säga innan det är försent…när människor springer in i väggen har kroppen skickat signaler under en längre tid…men vi har inte lyssnat. Att ignorera den person som har störst betydelse i livet för dig är inte bra. Du behöver tycka om dig själva och lyssna på vad du har att säga. När kroppen ger dig tecken på att du är i obalans lyssnar du då eller ökar du volymen och springer ännu fortare? Eller skyller du på din omgivning hur du mår? Hittar du på ännu fler distraktioner för att slippa känna? Bruset gör att du ignorerar det du känner, det du egentligen vet…och det är inte så snällt eller hur, du är ju den viktigaste du har!
Se till att hänga lite med dig själv i sommar, en timme vid havet, en tur i skogen utan lurar, plocka svamp i din ensamhet. åk bort själv en dag…den tiden kan alla finna. Lyssna, känn, hur mår du, hur kan du må bättre? Det är bara när du vågar lyssna som du sedan kan förändra något…är du inte nöjd kommer det krävas en förändring…och det jobbet är ditt att göra! Tar du dig inte tid att lyssna kan du istället få skrapa ned fragment av dig själv från väggen eller finna dig sittandes i samma soffhörn tjugoår senare …det vill du inte eller hur, du är viktigare än så!  Häng lite med dig själv i sommar också och njut – du är ju så fantastisk!
Kram
P.S Och vad detta ständiga brus gör med våra barn och ungdomar borde vi verkligen börja oroa oss för…och försöka finna en lösning på…jag är övertygad om att det går om vi vågar tänka annorlunda och lyfter blicken över psykofarmakan som inte är svaret på allt…vi borde inte försöka medicinera bort samhällsproblem…