Jag är ju som jag är…

...säger folk ibland. Oftast när de blivit ifrågasatta i något sammanhang. Gör du det? En bekväm försvarsmekanism tänker jag. Personligen tycker jag att det är mer intressant om du är som du vill. När du säger –  jag är som jag är, skickar du omedvetna signaler till hela  systemet att nu har jag utvecklats klart. Jaha nu blev det så här jag blev,finish, inget mer med det, well well vad kan jag göra…
Som jag ser det är frasen ett sätt att slippa undan, slippa anstränga sig- det är att luta sig tillbaka och säga att det var i alla fall inte mitt fel, jag är ju som jag är! Men om ditt beteende sätter dig i oönskade situationer kanske du inte bara ska vara nöjd med att vara som du är. Då kanske du i stället ska jobba på att bli som du vill. Det är värt det. Du kan! Är du redan nu genuint nöjd, härligt – men börja då i stället säg ” jag vill vara så här” det ger en starkare förankring till att du menar det. Hur du talar till dig själv är jätteviktigt, för jag tror nämligen att du lyssnar – hela tiden! Och om du ändå är nöjd behöver du fortsätta utvecklas ändå. Som en föreläsare sa en gång ”Antingen är du under utveckling eller under avveckling. Däremellan finns ingenting. Strategin att behålla är en farlig väg att gå – det ger nämligen ingen energi”. Och i ärlighetens namn, om andra människor upplever dig opålitlig, butter, slarvig, arg, lat, feg, osocial, tjurskallig, gnällig, sjuklig, skvallrig, neurotisk eller elak kanske du inte bara ska försvara dig med att du är som du är och tycka att det är alla andra som är idioter. Kanske ska du våga rannsaka dig själv. Visst kan du leva ditt liv i envishet men om människor upplever dig på ett negativt sätt kan jag lova att det får konsekvenser för dig – på jobbet, på  fritiden och i din familj. 
Du är en del i en helhet och ingår i flera olika system hela tiden. Det du gör eller inte gör påverkar inte bara dig utan precis allt. Du kan sträva mot att bli en glad, modig, omtänksam, tränande, hälsosam, äventyrlig, smart, framgångsrik, välmående person.  Allt handlar om ditt ansvar att göra jobbet för att nå målet. Beteenden går att förändra. Det är så självklart att gå till gymmet eller musikskolan för att utveckla förmågor men det gäller samma sak med beteenden och mental förmågor. Om du två gånger i veckan sjunger i kör kommer du bli en sjungande person, om du bestämmer dig för att göra något snällt varje dag kommer du bli en snällare person och så vidare.. det handlar om vem du väljer att vara! Vad du varje dag gör, säger, tänker, förankrar din identitet, så vem vill du vara? 
Att älska dig själv som du är, är A och O men det är ingen ursäkt för ett beteende som inte låter dig bli den du vill vara. Det är inte heller en ursäkt för att fortsätta vara en negativ kraft och energitjuv för andra människor. Jag är helt säker på att det finns massor av potential du ännu inte släppt ut – dags att bli nyfiken på dig själv och sluta säga att du bara är som du är. Dags att inse att det är en öppen biljett du har i handen så varför vara statisk, våga upptäcka nya stationer.Våga prova nya saker. Våga satsa på dig själv. Våga.
 

Life is a forever journey…

so why jump of the train half way

Dare to develop

Kärlek!