För gammal för…

Tänker du så om dig själv, att du är för gammal….eller tänker du så om andra…att de är för gamla…och då blir följd frågan för vad, för gamla för vad? Och vem bestämmer egentligen det? Jag tror det är viktigt att kolla att de föreställningar man har är sina egna och inte bara något man har anammat för att hålla sig inom normen eller för att hålla andra nöjda och glada.
Vissa saker kan bli svårare med stigande ålder, men generellt har det väl inte med ålder att göra, utan snarare handlar det väl om den fysiska och mentala statusen tänker jag. Vissa kan nog vara ”för gamla för” redan när de är 22 eller? Jag började spela korpeninnebandy i höstas. Det har jag aldrig gjort förut men det är väldigt kul. Som före detta fotbollsspelare lär jag mig nya saker hela tiden (som att man inte får hoppa och ta ned bollen på bröstet tex, då blir man utvisad minsann…) annars ligger den stora utmaningen i den ofantligt lilla bollen och att hålla koll på klubban så klart. Är jag för gammal för att börja spela innebandy när jag är 45?  Ja en del tycker kanske det, men inte jag och det är ju just det som är viktigast eller hur!  När jag var 37 och gravid kom jag på att jag ville bli polis. I det läget hade det varit väldigt lätt att se tusen hinder i stället för möjligheter, men jag bestämde mig för att det var värt ett försök. I rask takt läste jag in ämnen som saknades, tränade under graviditeten med en stark motivation, skickade in ansökan och födde sedan barn. Några månader senare åkte jag iväg själv till Falun för fystest. Hua läskigt var det.
 
Jag var äldst den dagen… och det vet jag med säkerhet, för det stod personnummer vid alla bord där man skulle anmäla sig. Det började från min födelsedag och gick sedan rask nedåt på skalan, det tog liksom aldrig slut ha ha….ja ja  jag kände mig inte gammal för det och klarade testet galant…vilket faktiskt inte alla andra yngre gjorde. Jag kom långt av alla 7000 sökande till Polisen men blev till slut bortsållad. Först blev jag väldigt besviken, det hade varit mitt fokus i mer än ett halvår,  men sedan tänkte jag att det inte varit meningen..å det vet jag ju idg!  Ångrade jag att jag försökte? Aldrig, jag lärde mig massor på vägen och jag vågade prova...sådant växer jag av, vad växer du av? 
 

Vissa saker blir kanske svårare med stigande ålder

men jag kommer

i alla fall inte låta andra definiera mig efter deras föreställningar,

det borde inte du gör heller.

Jag behöver följa min stig och du behöver följa din,

simply as that!

Kram

P.S Och nästa gång du ojar dig över att du tycker någon är för gammal för något…fråga dig själv vad du fått det från…