Människor gör platser vackra…

Tomt. Så känns det efter att sagt hej då till alla nya vänner och landat på en annan del av Bali. Jag är på en vacker plats omgiven av hav och sol och ändå fattas något. Det får mig att reflektera. Sverige är det land i världen där vi har flest kvadratmeter per person att bo på och vi är även ett av de länder som har flest ensamhushåll. Sedan plussar jag ihop det med vårt höga sjuktal och det blir logiskt. Det spelar ingen roll hur stort eller fint vi bor om vi ändå känner oss ensamma. Människor är det som betyder något. 
Platser kan beröra oss men vackrast är möten som nuddar dig på insidan. Möten med andra. När du ser och blir sedd. När du skrattar, delar tankar och funderingar. Att dela det vackra gör allt så mycket större. Det gäller både solnedgångar och aktiviteter. Allt blir finare och tydligare. Du skrattar både högre, längre och mer om du delar skrattet med någon. Vi är ytterst få som går omkring och skrattar för oss själva någon längre tid. Om så är, har vi förmodligen tagit ett inte allt för nyttigt piller eller fått en felkoppling i synapserna. Finns det något finare än ögon ser ler och glittrar!  Det är ju just det som gör människor vackra, eller hur…det där som kommer från insidan. Botox, märkeskläder eller en välformad kropp kan aldrig ersätta ögon som strålar, aldrig! Jag pratade med min taxichaufför idag. En man i sina bästa dagar med familj här på Bali. Fru, två barn och egen business. Jag åker aldrig någonstans, jag behöver inte det, jag är nöjd här. Jag har det bäst precis där jag är, wow. Lite som min egen far. Han berättade även att här på Bali när vi tjänar pengar använder vi dom till att enjoy. Kloka meningar. Vad använder du pengar till? Är det mest räkningar, amorteringar och prylar som är kul för stunden? Eller sparar du allt hela tiden formad av ett katastroftänk? Utifall att, man vet aldrig och jag vill inte bli fattigpensionär? En gammal kollega gick nyss bort, knappt året efter pensionen, det var verkligen inte vad han hade tänkt. Vi behöver bli bättre på att prioritera vår tid och inte alltid fatta beslut utifrån ekonomi för vi vet inte. Självklart behöver vi se om vårt hus men inte till absurdum så vi glömmer bort att leva under tiden. Var lägger du den största delen av din tid? Är det med människor du tycker om och bryr dig om? Om inte, kanske det är dags att fila lite på strukturen…
 
Att ha ett stort hus betyder ingenting om det inte är fyllt med kärlek och välmående. Ett fint jobb med höglön betyder ingenting om du inte hinner vårda dina relationer. 5 veckor till Thailand betyder ingenting om du resten av året skiter i att se din partner eller dina barn. Använd pengarna, enjoy them. Se dig själv och andra. I see you säger Avataren i filmen med samma namn och man förstår att hon menar ända in i hjärtat. Att se varandra på riktigt. Inte när vi spelar charader efter normer och mallar. Prioritera  saker som stärker din relation till dig själv för då orka du även vårda din relation till andra. Relationer från hjärtat. Lev lite Balistyle,  jag tror det är nyttigt. Det är inte bara ljuset och solen som hjälper människorna här nere att le. Det handlar även om ett förhållningssätt som vi kan lära av. Prioritera människor före pengar. Det låter så självklart, men ärligt –  är det verkligen så när massor av människor stressar ihjäl sig på både utsidan och insidan och är helt slut efter sin arbetsdag? Tveksamt. Berätta ofta hur mycket du älskar dina nära. Skicka hjärtan och smileys ibland bara för att. Var snäll. Kramas massor. Kom med hejarop. Och skratta och le så ofta du kan i vilka konstiga situationer som helst – du är ju så vacker när ögonen glittrar…då kan du lysa upp vilken grå miljö som helst. Solsken behöver inte komma från utsidan, vi kan alla lysa lite starkare från insidan. Med tanke på de mörka årstiderna i Sverige borde vi verkligen träna mer på detta… Just nu sitter jag alltså i paradiset och tänker på alla härliga människor ja nyss delade vardag med och jag tänker på mina älskade hemma. Känner mig enormt tacksam, för jag vet att även om jag i stunden sitter själv är mitt hjärta långt ifrån ensamt och det är det som betyder något, lyllo mig!  
Jag acklimatiserar mig, det kommer bli bra och i morgon ska jag kolla runt lite dykmöjligheter bara en sådan sak…

Kram från en funderande 

globetrotter