Lärare är inga magiker…

När kommun, föräldrar och ledarskap abdikerat förväntas läraren stå där som en magisk trollkarl som ska lösa alla problem. På vilken annan arbetsplats förväntas medarbetare ta ansvar för alla andra diverse samhällsproblem. När kommuner låter elever gå kvar på gymnasiet trots upprepade disciplinära problem, total avsaknad av visat intresse och ett ständigt misskötande då gör dom det enkelt för sig.
Kommunen dumpar sitt ansvar i knät på läraren. Många ungdomar går gymnasiet i brist på annat. Inte för att dom egentligen vill.  Detta urholkar utbildningssystemet och gör att elevernas respekt för skolan ständigt undermineras. Att lära sig saker när viljan är noll blir väldigt trögt. Tvång är ingen bra grogrund för lärande. När elever går dit endast för studiemedel blir det inte bra. Personligen tycker jag att dessa elever ska lyftas någon annanstans – ge dom ett nyttigt pausår med fokus på mål och vart de vill, mening, personligt växande och vanlig vänlighet. Lyckas de läsa in ett vanligt ämne eller två är det en bonus. Jag är även säker på att ”hotet”om att bli utskriven eller flyttad skulle vara effektfullt. Flera lata, dryga, våldsamma elever skulle troligtvis kamma till sig. (ledsen om mitt ordval upprör dig nu, men jag har sett åtskilliga elever med dessa egenskaper, det är faktiskt sant!) Och de som redan nu pekar fingret åt hela skolsystemet och ser på lärare som loosers ( jo, dom finns faktiskt!) skulle troligtvis fortsätta med det ändå, men då förstör dom åtminstone inte för andra som vill vara där. Om det inte ens räcker med våldtäkt eller misshandel för att bli portad från skolan gör vi hela samhället en otjänst. Successivt formateras skolan att mer och mer likna ett behandlinghem utan resurserna som dessa annars är behjälpta av. På vilken annan arbetsplats skulle detta ske? Elevers arbetsmiljö är lika viktig som för vuxna…
 
Konsekvenspedagogik, simply as that. Kommunen behöver hitta andra lösningar för dessa elever. Så lärarna kan göra sitt jobb, det dom utbildat sig för. Sluta använd utbildningar med lågt intag som avstjälpningsstation för skoltrötta struliga elever, hitta på något annat för dessa i stället! Det skulle även gynna elever som vill vara där. Flera av er vuxna som läser det här skulle få spel efter en dag, att samtidigt prestera hade ni fått väldigt svårt med. Med en lugnare miljö skulle troligen även diagnoser halveras vilket alla utom läkemedelsbranschen skulle jubla över. Och ärligt, vad sägs om att fokusera på dom där andra eleverna en stund, dom som inte säger något, dom som vill. Jag är trött på att alla ska med, inkludering helt oberoende av vad personen själv bidrar med. Varför ska vissa få ta all plats, varför är dom viktigare än dom andra eleverna? Vi lever i en demokrati. Det är inget som sköter sig själv. En demokrati bygger på ansvar, hjälpas åt och engagemang. Tillsammans. Om inte de unga får träna på dessa saker i skolan hur sjutton tror ni att de ska klara av att förvalta samhället sen? Sista året på gymnasiet har de flesta elever hunnit bli myndiga och röstberättigade. De får rösta för Sveriges framtid, borde vi inte då kunna ställa krav på respektfullt beteende? 
 
Svenska skolan är snäll in absurdum och gör ungarna en björnstjänst i denna ständiga rädsla att orsaka någon som helst olustkänsla. För jössenamn, att lära sig hantera skuld, skam, ånger, pinsamheter, ilska, konsekvenser och krav kallas livet. Ungarna har mer nytta av detta i sin framtid än matematiska ekvationer om vi ska var ärliga. Men när föräldrar och lärare gett upp och kommunen räknar pengar med stängda ögon blir det inte bra. Det är fel fokus. Varför händer det inget! Jo, för att den svenska mentaliteten skiner igenom även där. Det som händer när vi redan i småbarnsåren curlar sönder ungarna är att vi sänder ut signaler som säger att ”jag tror inte att du klarar  det här, så jag fixar det åt dig”. Det vuxna gör när de hela tiden bäddar in allt jobbigt i mjukt lull lull är frånta barnen rätten att träna på att vara människa. Det vi upprepar blir tillslut en vana, det gäller även ansvar.Och jag tror faktiskt ingen annan yrkesgrupp blir så ifrågasatt i sin profession som läraren blir, se illustrationen bredvid.  Jag menar inte att vi inte ska hjälpa omotiverade elever, frågan är hur.Våga starta ett mellanår för skoltrötta elever som genom hela högstadiet signalerat att något inte stämmer. Ge dom en paus med fokus på nyckelkvalifikationer, mening, ansvar, mental träning, gruppbeteende och vanlig social kompetens. Det är att bry sig i mina ögon. Att fokusera på deras starka förmågor i stället för att banka in saker de är helt omotiverade för.
 
Att lösa skolkrisen är ditt ansvar kommunen, inte lärarens eller trollkarlens. Skolan behöver bli en arbetsplats ungdomarna vill gå till. Låt lärare vara lärare. Vill ni ha magi får ni bjuda in Joe Labero. Men skolan räddas inte av trolldom, den räddas av modiga innovativa beslut. Framförallt räddas den av personer som inte är så förbannat försiktiga och jantesvenska hela tiden. Att våga se och pratat om sanningen – för att därifrån kunna utveckla. Pumpa in kompetenta ledare under några år, det kommer vara värt varenda krona!  Vissa skolor har redan lyckats, grattis – bra jobbat. Jag hade önskat att det var mer naturligt att titta på framgångsfaktorer hos varandra, vare sig det är kommunala skolor eller inte – det hade ökat framgången i stället för gnäll, avundsjuka och revirpinkande.  

Och föräldrar, ungarna dör inte för att ni låter de ta konsekvenserna av sitt beteende. Personligen har jag lämnat lärarjobbet men skolfrågor engagerar mig synnerligen fortfarande eftersom jag anser att skolan skulle kunna vara så mycket mer. En humanistisk vänlig plattform för växande där alla blir sedda. Det får kosta vad det kosta vill. Men jag fördjupar mig inte mer just nu,  då blir inlägget väldigt långt. Läs gärna boken Hets. Där riktar Sven-Eric Liedman en stark polemisk udd mot dagens skola som han också menar är ute på fel spår. För övrigt behöver vi lyfta skolansvaret från kommunerna och ge ansvaret åter till staten, det hade varit ett steg åt rätt håll..

Till er lärare som är kvar, låt ingen köra över er – ni är hjältar. Läraryrket är fortfarande ett av de viktigaste!

Ni borde verkligen få rätt förutsättningar för att göra ert jobb och gå till en frisk arbetsmiljö varje dag!

P.S Hög igenkänningsfaktor i dessa härliga illustrationer av Johanna Larsson Pinedo…läraryrket är extremt komplext!