Jämställda Sverige har en bit kvar…

Jag är på väg hem från Bali. Har precis gått på sista flighten i Bangkok som ska ta mig till Sverige. Jag sitter vid gången. På andra sidan är det tre säten i bredd. Två män sitter ytterst med ett tomt säte mellan sig. Den ena är för övrigt den gotländska entreprenören Pigge Werkelin.
 
Människor fyller gångarna. Letar efter sina platser. En medelålders man stannar. Pekar på det tomma ätet i mitten åt en thailändsk kvinna. Där är din plats, in the middle. Hon ler och börjar knöla sig in. Mannen som inte är Pigge och mannen i gången tittar på varandra. Skrattar så där he he, oss män emellan. I mitten så klart, nu får vi se om ni kan hålla fingrarna i styr killar, säger mannen i gången och blinkar med ögat. Liknande beteende finns överallt i Sverige. Sexistiskt näthat eskalerar. Hårda värden är fundament och ger bra lön. Mjuka värden är lullull och ses som ett gratis kall. Kvinnor som tar plats är påstridiga. Män som gör detsamma anses drivna. Tårar är neurotiskt men bullrig retorik en styrka. Kvinnor som tar lika utrymme som männen anses krävande. En kvinna som kommer till en manlig arbetsplats ska anpassa sig. En kvinnlig arbetsplats som tar emot en man börjar i stället förenkla för mannen.
 
Jag har 20 år i byggbranschen bakom mig, jag vet vad jag pratar om. Min resa har varit annorlunda enbart på grund av kön. Inget har kommit gratis. Som målarlärare har jag dessutom fått höra manliga företagare yttra sig om att de gärna tar elever på praktik men inga tjejer. Dessa män muttrar förmodligen även nu när jag skriver detta. Jämställda Sverige behöver definitivt en Kvinnodag. Jag struntar nämligen i hur högt vi ligger i olika rankningslistor världen över, det jag bryr mig om är det jag ser. Byggbranschens omoderna machokultur förändras inte av män i rosa hattar. Den förändras av utbildning, innovativt ledarskap och modet att granska sin egen bakgård. Jämställdhet är inte att alla ska var lika. Jämställdhet börjar på insidan när vi möts som unika människor utan könsfördomar och traditionella maktstrukturer. Jämställdhet är något så enkelt som balans mellan manligt och kvinnlig. Vågskålen med manliga egenskaper har prioriterats i flera hundra år och har nu slagit i botten. Resultatet är en värld som brinner och ropar på hjälp. Jobbet att få balans i vågskålarna är allas ansvar. Lika mycket kvinnornas som männens. När vi inser att jämställdhet inte är en tävling kommer skålarna harmonisera i självklar balans.

Det bästa av två världar.

Det är i den balansen mänsklighetens storhet ligger…