Flodhästar och intention
Det politiska partiet Vård för Pengarna vill skänka tillbaka en del av partistödet till förmån för arbetet på golvet. Till vården. Landstingets hjärta. Fantastiskt blir min och många andras sponta reaktion. Men sedan får vi reda på att nähä minsann, så enkelt är det inte. Ett annat parti anklagar dessutom Vård för Pengarna för populism. Att tänka tanken att ett parti faktiskt kanske lämnar tillbaka en del av partistödet för att de anser att det finns andra viktigare hål att stoppa pengarna i verkar inte finnas.
Märklig inställning. Men som man känner sig själv känner man andra tänker jag. Intention är ett intressant begrepp som förtjänar upprättelse i dagens samhälle. Intentionen bakom beslut, ageranden och bemötanden är viktigare än vad vi tror eftersom den påverkar energin som finns kvar oberoende av utfallet. Karma för de som liksom jag flörtar med buddhismen. På lång sikt är Intentionen viktigare än utfallet. Att agera enligt hjärta och medmänsklighet är större än populism och det är bara avsändaren som vet vad som är vad. Nåväl, nu får tydligen inte en donation vara villkorad så enligt stadens största och enda tidning kan dessa pengarna försvinna till lite allt möjligt i stället för till vården. Pengarna kan till exempel hamna i de andra partiernas fickor. Men så skulle ju ingen göra. Jag menar, det är ju varken etiskt eller moraliskt riktigt att göra så även om lagen inte motsäger sig det eller hur? Nä så skulle ju ingen riktig politiker agera…
För övrigt slutar ännu en hög chef efter kort tid inom kommunen på divisionen Barn, utbildning och Kultur. Det är vanligt att chefer flyttar runt säger kommundirektören i en intervju. Men mig lurar ni inte. Fakta. Vore arbetsplatsen välmående och attraktiv skulle nya chefer och tjänstemän stanna längre. Det förstår väl vem som helst. Långsiktighet och hållbarhet blir suddiga begrepp som aldrig får fäste i en organisation som mer än någonsin behöver något genuint att hålla sig i. Att ständigt ignorera flodhästen i vardagsrummet blir bara löjligt. Risken när omsättningen på ny personal är stor blir dessutom att hemmablindheten växer sig starkare vare sig saker är bra eller inte. Dysfunktionella strukturer normaliseras nämligen lätt och vi vänjer oss vid en höjdhoppsribba på låg nivå. Det är synd, för ribban är flyttbar. Vi borde sikta högre annars skapas inga nya rekord. Det är läskigt när vi plötsligt tror att det är helt normalt att dela tevesoffa med en flodhäst. Nu sörjer inte jag att den chefen slutar då hen bemött mig ignorant när jag haft viktiga saker att berätta. Men man kan man så klart se olika på vad och vem som räknas som viktig eller inte. Den viljan är fri. Intentionen bakom hens bemötande funderar jag fortfarande på.
Min intention var att skapa något bättre. Priset jag betalade var högt men jag är fortfarande övertygad om att någon faktiskt behövde påpeka att Kejsaren var naken annars hade han fortsatt strutta omkring med hela härligheten utan någon som helst notis om att övriga världen rör sig framåt. Kanske är Kejsaren fortfarande naken, jag vet inte. Vågar du påpeka när någon är naken eller hurrar du för att alla andra gör det? Kanske bryr du dig inte alls. Eller så pratar du desto mer i fikarummet istället…
Vem är du och Vem vill du vara?
Bara så att du har koll..
En kortare variant finns som krönika i:
