Not for sale
Jag var 8 år första gången jag sålde min själ för pengar. Varje spår av upplevelsen sitter kvar i kroppen och jag vet att det var då jag bestämde mig för att aldrig mer vara mutbar med mina värderingar. Priset var för högt. Känslan på insidan åt upp glädjen över det på utsidan. Jag grät som bara en förkrossad åttaåring kan. Tårarna forsade. Bröstet hulkade. Livet var över. Mutan i handen hade tappat sin magi och i magen växte ballongen av oro. Jag var ett hemskt barn!
Jag hade gått med på något jag egentligen inte ville. Fast jag visste. Jag visste i hjärtat att jag inte ville och ändå lät jag mig övertalas. Det är ju så dumt! Jag försökte lägga det utanför mig. Skylla på omständigheter. Rättfärdiga handlingen med att jag var värd pengarna. Skylla på personen som övertalat mig. Jag lyckades inget vidare. Hur jag än vred och vände på det visste jag att jag hade haft möjligheten att säga nej och ändå inte gjort det. Insikten gjorde ont. I dag vet jag att det som hände var bra. För mitt i allt det onda lärde jag mig något. Idag är jag tacksam för att min inre kompass slog bakut när jag ignorerade den. Det fick mig att uppmärksamma dess existens. Jag blev även medveten om hur viktig den är. Vi har alla unika inre kompasser. Alla. Men vår förmåga att lyssna på den varierar stort. Varför det är så har jag flera teorier om men det får jag återkomma till. Ett misslyckande som vänds till feedback bidrar till din utveckling. Misstaget blir en lärdom. Det som behövs för att det ska ske är ansvar och reflektion. Vad var min del i det hela? Hur hade jag kunnat göra annorlunda? Hur hade jag kunnat undvika den uppkomna situationen? Hur ska jag göra nästa gång?
När du istället lägger allt utanför dig är risken stor att du livet igenom upprepar beteenden som ställer till det för dig. När du ständigt råkar ut för elände eller bara möter idioter behöver du vända blicken inåt. Vad är det som gör att JAG hamnar i dessa situationer hela tiden? Risken är annars att du fortsätter dunka pannan blodig. Så länge du fortsätter skylla på allt och alla kommer inte huvudvärken ge med sig. Det som krävs om huvudvärken ska släppa för gott är varken treo eller andra syndabockar. Det som krävs är att du tar ansvar för din situation. Det handlar om DIG. Inte om andra. Att skylla på andra kan kortsiktigt lyfta bördan men på lång sikt äter det upp dig. Priset när du går emot dina värderingar är högt, för innerst inne vet du. Ansvaret att stå upp för dina värderingar är ditt.
Viktigt förutom ansvar och reflektion är medvetenhet. Att dyka in under ytan på dig själv. Att syna din egen pokerhand. Att inte gömma allt bakom solglasögonen. Det är ditt ansvar. Att göra aktiva val och inte låta andras kompasser peka ut din färdväg är också ditt ansvar. Om du följer någon annans kompass och går åt fel håll är risken stor att du förr eller senare drabbas av meningslöshet, likgiltighet eller trötthet. Knallar du dessutom omkring i någon annans skor kommer skavsåret som ett brev på posten om inte postnord är leverantör vill säga. Det positiva i allt detta är att du hela livet har möjlighet att korrigera kursen. Allt är bättre sent än aldrig. Boka ett avstämningsmöte med dig själv. Den viktigaste resursen du har att förvalta är dig själv. Så när någon utmanar din inre kompass är det främst DU som ska stå upp för den. Den är nämligen det vackraste du har. Ditt hjärta är du och det är aldrig någonsin till salu. Sista steget för att något dumt ska bli en viktigt lärdom är förlåtelse. För om du inte förlåter dig själv för dina misstag kommer du inte heller kunna gå vidare. En sann lärdom gör dig trygg i att fortsätta leva och göra ditt bästa. Fast det kanske blir fel igen. När du däremot fortsätter leva utan att förlåta är det rädslan som blir din största drivkraft för besluten du tar. Inte hjärtat. Desto oftare du fattar beslut med hjärtat – desto närmare är du din kompass. Kanske känner du att du har tappat bort din kompass? I sådana fall är det dags att börja leta nu. Investera i dig själv. Bli ditt finaste jag. Bygg dig själv från insidan. Hela världen tjänar på att du skiner.
Så vad hände då med det eländiga barnet som sålde sin själ? Jodå, det har gått ganska bra. Även om hon under livets gång ytterligare några gånger har gått emot sin inre kompass. Men för varje gång har hon rest sig och blivit bättre på att lyssna. Dock ska tilläggas att hon aldrig någonsin mer har plockat ägg ur ett fågelbo. Den läxan lärde hon sig när hon var åtta år. Hon vet att viktigast av allt är sinnesro på insidan. Utan det betyder allt på utsidan inte ett skit! I dag är hon tacksam. Idag arbetare hon på att se tacksamhet och lärdomar när livet utmanar. Hon lyckas inte alltid men hon försöker. Hon har nämligen kommit på att det är bra verktyg för sinnesro. Hur är det med din sinnesro? Kanske har du till och med slängt ut hjärtat på rea? Snälla sluta, du är värd så mycket mer! För varje gång en människa står upp för sig själv växer nämligen modet att leva som den man är. Utan normer och jante. Bara i kärlek. Vad säger du, är det inte dags nu?
I’m not for sale. Never.
What about
you?
Cause we all get lost sometimes, you know?
It’s how we learn and how we grow
And I wanna lay with you ’til I’m old
You shouldn’t be fighting on your own