Om konsten att packa en ryggsäck

Du bestämmer själv vem och vad du bär på. Det är en kraftfull mening. Läs den igen. Du bestämmer själv. Ryggsäckens vikt beror på hur du packar. Den innehåller människor, situationer och saker. Allt som kommer i din väg. Flödet av livet som möter dig. Och som allt fyller ett syfte. Även onda och svåra saker. Även idioter och psykopater. Så är det att leva. Förmågan att se detta samband är en bevisad hälsofaktor. Du har alltså allt att vinna på att träna på att se samband som kan skapa mening även när livet suger.

När du ser att ditt eget agerande eller icke agerande är en del i den situation du befinner dig i skapas också en kraftfull makt att förändra. För det enda du styr över är ditt eget agerande och dina tankar. Framtiden går att förändra. Dåtiden att förhålla sig till. Där i ligger makten. Gnäll hjälper däremot inte ett skit. Sedan kanske du inte vill eller vågar förändra men det är en annan sak.

Vissa får större utmaningar än andra. Men det är fortfarande val som avgör hur och vad vi tar med oss på resten av resan. Det är vår reflektion, insikt och vårt förhållningssätt som avgör hur tung ryggsäcken blir att bära. Inte händelserna i sig. Det är därför två personer som varit med om samma sak kan reagera eller tycka helt olika. En del släpar hela livet på en oförätt och bränner alla levnadsår på någon man hatar medans andra förlåter och jobbar sig tillbaka till livet. Det är ganska tydligt vem som är vinnare och förlorare i dessa olika sätt anser jag.

Att själv ta kommandot över vad du bär på är den största kärleksgåvan du kan ge till dig själv.  Initialt kan det vara både tungt, skrämmande och utmattande. Och du kommer behöva både ta ansvar och våga möta dig själv på djupet. Men det är en fas du tar dig igenom. Och det är värt jobbet. För utan en enda utmanande vandring kommer du heller aldrig nå högre upp på berget. Där blicken blir längre. Bekymmer krymper. Skitsnack är sällsynt.

Vikten i packningen handlar inte om kilo i sig utan påverkas också av användbarheten av det du har lagt ned. Intentionen bakom ditt val. Att syna varför vi håller så hårt i vissa saker kan hjälpa oss att släppa taget. Och ibland vill vi inte släppa taget och då är det okey också. Det vi dock ska sträva efter är att göra medvetna val. För när vi inser att det är val vi gör blir det också svårare att skylla på andra, leka martyr eller boa in oss i offerkoftan. Vi är alla där ibland, jag vet. Men det är när vi fastnar där för länge som läxan förblir ogjord, förlåtelsen tynar bort och gropen vi står i blir djupare. Men kom ihåg. Det är aldrig försent.

Att prioritera hur vi packar är viktigt. För om vi fyller ryggsäcken till bredden med saker som inte gör oss gott blir det en onödig tyngd. Som dessutom stjäl utrymme från det som verkligen skulle lyfta livet om det fick plats. Är ryggsäcken full av hat, bitterhet, mörker, självömkan, hämnd, girighet och oförätter kommer den vara betydligt tyngre att bära än om den är packad med kärlek, förlåtelse, ljus, acceptans, lärdom, glädje och givmildhet. Helt logiskt egentligen eller hur. Den ena ryggsäcken blir en bromskloss. Den andra ett framåtskridande. För att få plats med framtid och nya önskningar behöver vi alla emellanåt rensa bort. Annars upptar dåtiden allt syre. Dåtid ska istället vara lärdomar och insikter som gör det lättare att lyfta blicken framåt. Annars går vi miste om livet som pågår. Har du trampat klart i skuggdalen och längtar upp till vandringsleder uppåt berget gäller det att packa om. För när du förädlar och omvandlar din historia till kunskap blir ryggsäcken lättare. Och då kommer kraften att välja nya vandringsleder. Dit solen når. Där värmen finns. Om du vill så klart.

Att bära en lättare ryggsäck handlar inte om att livet inte är skit ibland. Eller att allvarliga saker ska skrattas bort. Att välja en lättare ryggsäck handlar om att se sin egen del i livet och världen. En ständig utveckling. Insikt. Reflektion. Ansvar. Lärdom. Det absolut största hindret för att det här ska kunna ske är oförmågan att lägga saker i sitt eget knä.

Så om du är en person som fastnar i vad alla andra gör eller inte gör kommer du ha svårare att packa om. När ditt fokus ständigt handlar om andras ryggsäckar är oddsen stora att du blir kvar i skuggdalen.  Tillsammans med andra som har samma förhållningssätt. Där kommer ni i samförstånd aldrig någonsin våga syna varandras packning men desto mer kommer ni prata om vad alla andra har för sig högre upp på berget. Skvaller, gnäll och skitsnack kan vara nog så förenande. Det visar varje fikarum. Ett tydligt sätt idag att få syn på sig själv är annars att syna sitt sociala flöde på nätet. Om du mest har skit där handlar det inte om alla andra. För likväl som att du ansvarar för din packning ansvarar du även för ditt sociala flöde. Har du mycket ilska, hat, katastroftänk, hån och mörker i ditt flöde rekommenderar jag att du vänder spegeln mot dig själv. Och ser sambandet. Det fina i det hela är att du även här har makten att själv förändra. Du kan välja att packa om, rensa och vara aktsam med vad du klickar på.

Detta kan innebära sorg och avsked. Det kan innebära att du behöver lämna tillbaka någons ryggsäck du burit länge på. Men mer om det i ett annat inlägg. Ta nu makten över din packning och våga dig ut på nya leder. Livet är värdefullt. Hela tiden. Inte bara i pandemitider.

Lev nu. Dö sen.

Kärlek