Den som nyfiket letar kommer finna

Att hitta sin essens. Kärnan. Och sedan ha modet att stå upp för den. Så enkelt. Så komplext. Människans ständiga utmaning. Du tänker och tycker. På insidan. Utåt gör du som alla andra. Din sårbarhet döljer du med ilska och attack. Du känner när felaktigheter begås men saknar mod och självtillit att ifrågasätta. Du vet, men vågar inte stå upp för det du känner. Du har vant dig att leva vid sidan av dig själv. I skuggan.

Av föräldrar, syskon, partner, vänner. Men det är inte deras fel. De kanske inte ens vet om hur du känner eller tänker. För du har aldrig sagt något. Aldrig satt en gräns. Eller sagt stopp. Men det jobbet är ditt att göra. Tough shit, jag vet. Det kommer kännas. Men du kan. Desto mer autentisk du blir desto större möjlighet har du att hitta det som är rätt för just dig. Och det är så häftigt för varje gång du gör det tränar du upp förmågan. Att våga. Längtar du efter tillhörighet, kärlek och meningsfullhet behöver du leta efter dessa sammanhang. På jobbet. På fritiden. Bland dina vänner. Och om du genuint inte vet vad du själv tycker eller tänker behöver du leta vidare. Utforska. Försöka. Det är en process. En resa utan slut. Att fortsätta vara nyfiken på dig själv skapar mening. Och när du är dig själv ger du människor chansen att möta dig som den du är. Lever du istället dina dagar med att spela teater är risken stor att du gör människorna omkring till statister. Inget möte blir på riktigt för de bemöter dig utifrån den du låtsas att vara. Vi speglar varandra. Alltid.

Att våga visa både sårbarhet och storhet gör att du även bjuder in andra till detsamma. Begränsningar suddas ut. Möten sker från hjärta till hjärta. Då blir det magiskt. Kanske inte nödvändigtvis lättare. Men magiskt.

Hur har du det? Jämför du dig ständigt med andra? Eller vänder du alltid kappan efter vinden? Känner du dig ensam fast du är med andra? Då kan det vara läge för en förändring. Antingen har du vuxit i från flocken eller så var den fel från början. Då har jag två tips. Antingen börjar du leta efter en ny flock. Våga prova dig fram i andra kontexter. Undersök. Var nyfiken. Det andra alternativet är att du är kvar där du är men börjar agera på ett annat sätt. När någon i en grupp börjar göra, tänka, prata på ett nytt sätt påverkar det hela gruppen. Och även individerna inom gruppen.

Du har allt att vinna på att nyfiket utforska dig själv. Det kräver mod. Och kraft. Ibland orkar vi inte. Jag vet.  Men jag vet också att det är värt varje svettdroppe. Mina mest smärtsamma stunder i livet har inte varit när jag har stått upp för mig själv, mina nära eller mina värderingar. Även om det också stundtals gjort sjukt ont. Nej, ondast av allt har det gjort när jag varit tyst, spelat charader, ignorerat mig själv eller låtit andra spela mina kort. Det är då jag gått sönder. När jag inte har tagit ansvar för den jag är. Den känslan är värst. Den biter sig kvar. Håller sig fast. Varje dag. Stress. Vi kan ignorera den. Visst. Men vi vet…

Visst vet du vad som skaver, visst vet du det?

Att gå emot det du tror på karvar alltid bort en bit av dig själv. Det förminskar och förstör. Även att stå upp för sina värderingar kan göra ont. Jag vet. Men min erfarenhet säger att den smärtan bygger uppistället för att rasera. Den smärtan gör att du växer. Som människa. Du expanderar. Och det är så himla bra för då visar du att andra också kan visa världen sin vingbredd. Vi kan alla flyga. Om vi hjälps åt.

Visst är det dags nu!

Kärlek och mod till dig och mig