Vardagsfart V/S Bekvämlighet

När börjar den där bekvämligheten egentligen…ni vet när tempot i steget saktas ned, genväg i knölig terräng undviks, när du hellre går runt än kliver eller hoppar över, när du sätter dig ned för att ta på skorna och väljer bort tält för du hatar liggunderlag och så vidare…när händer det? Vid vilken ålder vinner bekvämligheten över vardagsfarten? Det är synd om bekvämligheten vinner för vardagsfart är bra…under en livstid gör det stor skillnad om du tar trappan i stället för hissen, går och cyklar mer, inte parkerar närmast ingången, bär kassar till bilen i stället för att ta vagnen, klippa gräset utan robotklippare och så vidare…
Att hålla igång och inte ständigt förenkla allt…Gymmen försöker kompensera våra lata dagar med pass som Functional moves och vardagsövningar och det är så klart toppen…men varför ta bort allt från början för att sedan betala för att gå till gymmet. En människa som inte tränar men har en aktiv vardag eller fysiskt jobb kan mycket väl vara i bättre form än den som går på gymmet tre gånger i veckan men i övrigt är väldigt stilla. Min pappa är både gammal och krokig men oj vad stark och seg gubben är...utan ett enda gympass…bara genom att ta hand om allt som behöver tas hand om i flera hus på landsbygden, respekt! Sverige skulle behöva fler sega gubbar som inte gnäller, han är min hjälte! Älskar dig pappsen! Du som har ett stillasittande jobb hur kompenserar du? Jag behöver nämligen veta för just nu är det less vardagsfart och mycket sitta på rumpan för Pia…

Jag är tjänstledig på heltid för att skriva magisteruppsats…det innebär mycket tid vid datorn med näsan i böcker. Båda dessa saker är tämligen svåra att göra utan att vara just still. Även om jag tränar flera gånger i veckan kompenserar inte dessa tillfällen min just nu inaktiva vardag och det känns på formen. Kontrasten från innan är stor då jag annars mestadels är i rörelse…står, går, klättrar, böjer, bär, vrider och så vidare…och jag gillar att röra på mig…men jag gillar att läsa och skriva också...så jag inser att det handlar om att hitta en gyllene balans – att göra mer blandat är nog min melodi i stället för all in…ja ja några veckor till står jag ut sedan är det full fart och till sommaren är jag fit for fight igen och uppsatsen klar, lovely, lovely!
När jag vill ta en kort paus för att slippa växa fast på stolen är det perfekt att vi bor i ett hus med tre våningar, för då springer upp och ned för trapporna (det gör jag nog ändå om jag tänker efter)Det är en drunn drunn känsla när fötterna smattrar mot golvet – det ljudet ger energi…och är en bra indikator, så länge jag orkar springa upp och ned för trapporna är jag ändå pigg å stark tänker jag! Hm… jag undrar när allt det där det andra börjar, undra om det liksom smyger sig på och plötsligt är man där…börjar gå lugnt i trappor och sitta ned när skorna ska på och så vidare..hm.. Nåväl, än så länge kan jag springa både upp och ned så det är bra, hur ser din vardag ut?

Ha en fin vecka med mycket vardagsfart!

Kram