Gymnasieskolan V/S Fritidsgård

För mig är det solklart vad en gymnasieutbildning måste stå för…och det är inte att agera socialt häng för ungdomar som endast är där för studiemedlet. Gymnasieskolan måste sluta vara fritidsgård för elever utan varken mening eller mål. Det kan inte vara svängdörrar, ständig flex och hur många chanser som helst på en skola om eleverna ska ta den på allvar. Dessa ungdomar behöver hjälp men det är inte skolans uppdrag och det är definitivt inte mitt jobb som lärare. Kommunen måste hitta andra alternativ för dessa elever…
Elever kan inte bete sig hur som helst utan att det får konsekvenser – gymnasieskolan är frivillig och de elever som dag efter dag med största tydlighet visar att de inte vill vara där eller är beredda att göra det de ska ska måste så småningom skrivas ut. Jag är sjukt trött på ledare som glömt att dom är kaptenen på skeppet och bara ser pengar framför ögonen. Att skeppet pö om pö sjunker bryr de sig inte om för det går så sakta sakta och tillslut är det norm att gå med vatten upp till knäna och känna hur vattnet sipprar in över stövelkanten…det är knappt någon som förstår att det bottenlösa mörkret närmar sig…
Överdriver jag? Nej faktiskt inte – skolsystemet håller på att kaika ur…och det värsta av allt… vi låter det hända! Personal på skolorna drunknar, byter båt eller slutar bry sig och längtar ständigt till nästa lov. En arbetsplats med den personalpolitiken slutar utvecklas, den försöker bara överleva, hålla sig flytande..allt blir bara samma ord som upprepas år efter år men förändringen uteblir…Det är dags att samhället tar sitt ansvar – det handlar inte längre om lönen om vi ska få fler kompetenta lärare, det handlar om arbetsmiljö, ledarskap, organisation och struktur. Det är inte okey att använda yrkesprogrammen som slasktratt för skoltrötta ungdomar med taskig attityd. Som lärare är mina mandat tämligen små alltså krävs det ett modigt ledarskap från de som har möjligheten att faktiskt göra något. På mina 4 år inom skolvärlden har jag aldrig förut träffat så många som gett upp och lagt ribban på marken, det är definitivt en ledarskapsfråga.. och ständigt pratas det om nästa lov, nästa lov..bara det är en energidödare, ska det vara så..på riktigt…
Gymnasieskolan är en utbildning – inte en uppfostringsanstalt eller fritidsgård…och framförallt, den är frivillig. Det är inte meningen att jag som lärare ska behöva dra igenom 40% av eleverna om dom överhuvudtaget ska få något gjort…det är inte mitt jobb att uppfostra eller lära dom att inte kissa i duschen i omklädningsrummen, det är föräldrarnas lott. Skolan skulle absolut kunna funka kompensatoriskt för bristande föräldraskap, det tror jag stenhårt på,  men då måste det också tillsättas resurser till det – eller så får kommunen hitta på något annat för dessa elever..ett mellanår kanske med fokus på mål, mening och ansvar..

För  jag kan aldrig någonsin ha pluggat mig till en lärarexamen för att försöka få gymnasiekillar att inte kissa i papperskorgen eller få dom att låta bli att sparka in skåp, eller hur…Galet är det, galet…ska jag starta en egen skola kanske…det kan ju knappast bli sämre..