Att våga inte veta…

...jobbar jag med varje dag, för jag tror att hemligheten till människans utveckling ligger precis där. Jag tror att det är trygghetsnarkomanin och amorteringar som begränsar henne och håller henne kvar vid en stolpe hon för länge sedan fått nog av.
Man vet vad man har men inte vad man får och så vidare…och så slänger vi in lite jante och normer också så är begränsningen och hindret totalt! Känner du också igen dig? Vill du ha det så? Jag vill det inte, jag gillar inte att sitta fast i tröga organisationer som lever sitt eget liv efter hur allt alltid har varit…det är viktigt för mig med utveckling, kreativitet och att kunna stå upp för mina egna värderingar…för vem är jag annars…
Nu skulle många som känner mig förmodligen inte beskriva mig som någon som håller fast i samma stolpe hela tiden, för jag gillar förändring och är nog generellt ganska modig men just nu känner jag mig inte modig alls…jag lyssnar på mina argument i huvudet för en det ena än det andra och gillar inte det jag hör…jag fegar, det är precis det jag gör. Jag fegar och har så klart tusen anledningar till det. Att vara en fegis och sedan rättfärdiga det med alla möjliga påhittiga argument, hua,  en sådan person vill jag ju inte vara! Gör du likadant? Hittar du också ursäkter för att inte våga, hittar du också ursäkter för att bli vid din stubbe istället för att våga ut och vandra? Eller skyller du på andra i din omgivning…att du liksom offrar dig för deras skull…men annars skulle du minsann…Alltså jag tror verkligen inte på den här strategin och det är väldigt intressant när allt jag inte själv tror på dyker upp i mitt eget huvud, en utmaning! Jag har hoppat bungyjump några gånger och då när du står längst ut på avsatsen räknar dom ned. – Three, two, one and bungy…å så hoppar man…med en gummisnodd runt fötterna och midjan hoppar du 134 meter rakt ut i luften…du bara gör det helt enkelt. Det är kanske så jag behöver göra nu också..bara hoppa och ha tillit till att snöret håller. Vad vill du Pia, innerst inne? Kan du förändra eller är det dags att gå, ett svar som till viss mån kan undersökas men du kan aldrig riktigt veta. Att våga inte veta och göra det ändå…
Vad vill du innerst inne? Och vågar du göra det? Om inte, varför? Vilka ursäkter spelas upp i ditt huvud…du, kanske ska vi hoppa tillsammans….

Three, two,

one…and bungy

..tjohooooooo