Downshifting med syfte att leva
Downshifting är ett begrepp som syftar till när människor växlar ner. Att ta kommandot över fjärrkontrollen till ekorrhjulet och ändra sina prioriteringar i en längtan att leva på ett annat sätt. I många fall leva i stället för att bara existera. För min del kom det till ett skarpt läge när jag inte alls trivdes på ett nytt jobb.
Jag återkom oftare och oftare till att jag i alla fall hade en bra lön och att det är tryggt med en kommunal anställning och så vidare. Bla bla bla, ni vet. Fast vi vet … arghhh….dessa argument är verkligen inget jag vill ha i mitt huvud
och jag tyckte inte alls om tankarna som studsade runt. Hela hjärtat skrek åt mina tomma själslösa argument, men jag fortsatte i stället ihärdigt ända in i kaklet. Korkat, så korkat, vad trodde jag! Jag har varit egen företagare sedan jag var 29 år och klarat mig alldeles utmärkt men plötsligt satt jag där i trygghetsträsket med modet undanstoppat i skuffen Hallå.. wakie wakie Pia! Vantrivs man på ett jobb utan möjlighet att påverka så att man trivs ska man absolut inte stanna kvar, punkt! Inte svårare än så. Livet pågår ständigt där utanför ekorrhjulet. Hela tiden när du springer runt och upprepar ditt mantra ”hinner inte” så finns en annan verklighet utanför hjulet. Verkligheten som kallas livet. Vi har byggt upp ett samhälle som helst vill att vi åker runt i torktumlaren för när vi rullar runt där inne hinner vi inte tänka, inte reflektera, inte planera en ny framtid, inte söka nytt jobb, inte göra medvetna val och framförallt inte protestera. De styrande har fått oss precis dit dom vill. Likt tjackknaprande zombies blir vi mer och mer avstängda på insidan fast benen springer snabbare och snabbare. Alltså jag tror ju inte på det där. Och med tanke på alla höga sjuktal så ligger det ett allvarligt systemfel någonstans.. I de bästa av världarna vill man så klart ha både hög lön och meningsfullhet, absolut. Men det jag pratar om är när vi väljer mellan lön och glädje. Då borde vi nämligen alltid välja glädje. Alltid. Det är där livsenergin ligger, det är där du laddar batteriet och det är där du lever!
Och det är ditt ansvar att se till att skapa förutsättningar så att du oftare kan välja just glädjen. Tyvärr är det så idag att vissa organisationer missköter sig och de kan fortsätta göra det eftersom folk inte vågar eller orkar gå. Det är ingen bra grund att bygga framgång på. Det gör också att medarbetare blir överkörda och känslan av att bli utnyttjad ökar. Samtidigt som arbetsgivaren sitter på hela makten. Det arbetsgivaren glömmer är dock att medarbetarna är den starkaste resursen ett företag har. När dessa slutar utvecklas, bara längtar därifrån och börjar må dåligt bromsar det kraftigt organisationens utveckling. Och som alla vet, antingen är det utveckling eller avveckling. Många organisationer och företag med den här inställningen hamnar i moment 22. Det händer liksom inget. Folk springer och springer men det är same same år efter år. Men om vi själva i stället ser till att vi inte är överbelånade, om vi själva i stället rättar munnen efter en mindre matsäcken skulle vi ha mer frihet att faktiskt gå, när det är det hjärtat vill. Det är där downshifting kommer in i bilden. Hur många kvadratmeter behövs, hur många bilar, hur många klänningar, skor, smartphones, hur många resor, hur många teknikprylar överhuvudtaget behövs? Om allt detta jag räknade upp binder dig vid ett arbete där du inte mår bra eller utvecklas är det kanske dags att prioritera om. Kanske är det dags att downshifta, vad behöver du egentligen och vad är värt vad? Sluta spring så fort för åtminstone en stund och tänk på dessa saker ärligt från hjärtat. Jag tror det är livsviktigt!
Jag och sambon har egentligen alltid haft den här livsfilosofin och båda har på olika sätt kommit fram till att våra individuella värden är frihet. Plötsligt kände vi att vi satt mer och mer fast. Vi bodde i ett jättestort hus som vi renoverat vackert i kärlek men känslan var ändå att huset började äga oss. Det är mycket som ska skötas och driften för att hålla i gång cirkusen kräver sin beskärda del. När tillfället plötsligt låg framför oss om att köpa ett mindre hus tänkte vi – ja, nu kör vi. Vi provar att bo mindre. Vi frigör både tid och pengar. Vi ger oss själv en större frihet att välja framtid utifrån hjärtat. Vad vill vi egentligen? Vad vill jag? Jag tror på kosmisk magi och när vi sedan fick så mycket betalt för vårt hus var det varken slumpen eller tur i mina ögon. Det var en belöning för att vi vågade välja med hjärtat. Jag tror att varje människa frigör ofantligt mycket kraft om vi börjar låta hjärtat klättra uppåt på prioriteringslistorna. Tänk tanken när en person gör det, när tio personer gör det, när hundra personer gör det…wow..det är där världens elände kommer vända. Ett paradigmskifte är helt klart på gång. Det börjar med dig och mig. Mer kärlek och ett holistiskt tänkande. Alla som varit i fungerande grupper vet hur kraftfullt det är när energi får flöda. De flesta vet också hur dränerande icke fungerande grupper är. När människor inte är i hjärtat blir det så. Ego, individualism, hemligheter och missunnsamhet. Så du om du nu drömmer om att bli bagare så kanske det faktiskt är dags att våga lämna den trygga lönen och jobba för det. Vad är det värsta som kan hända. som är värre än att du långsamt tynar bort…
Kanske kommer familjen tycka att det blir för trångt, kanske kommer vi flytta om ett år igen. Dessa diskussioner har vi haft, men då får det bli så. Javisst, flytta är jobbigt…men
jobbigast av allt är känslan av att sitta fast. Jobbigast av allt är att inte kunna följa det du egentligen känner, att inte lyssna på dig själv fast du skriker…då får det faktiskt vara värt flyttstöket. Väljer du med hjärtat? Eller väljer du utifrån pengar, status eller gör du val utifrån bekvämlighet? Viktiga frågor att ställa till sig själv..men framförallt att ta sig tid att lyssna på svaren..Oj vad långt det blev och det finns så mycket mer att skriva om detta. För att inte tala om hur dessa olika inställningar formar arbetsplatser. Jag får återkomma i ämnet… Så fina vackra du, ta en liten paus redan nu och känn…och om något skaver behöver du fundera lite till och sedan ta tag i det. För bara ett så litet litet skavsår kommer bli värre och värre om du inte vågar sparka av dig skorna, tjoho..känn friheten av att springa barfota!
Mod och kärlek till dig…och mig själv så klart
…jag jobbar på det!
Namaste
Psst…läs gärna om mod och moralisk betingad stress i länkarna nedan…och om vikten att följa din inre kompass nedan…
This Post Has 0 Comments