Dags att damma av det sunda förnuftet igen…

Sväng vänster beordrar den artificiella rösten högt och tydligt. Utan eftertanke ignorerar jag intuitionen som säger höger och lyder i stället min allsmäktiga telefon som har svaret på allt.
 
Med tanke på att den ett flertal gånger fått mig på omvägar är det märkligt att jag ändå okritiskt fortsätter lyssna istället för att lita på magkänslan. Är jag trög eller? Hur gör du? Litar du mer på tekniken än dig själv? Samma ignorans verkar gälla det sunda förnuftet nu för tiden. Vi är så rädda att göra fel och få skit att vi gömmer oss bakom paragrafer och regler helt oberoende av vilket resultat vi skapar. Men vet ni. Ibland kan inte regler tolkas ordagrant. Ibland behövs mänskligt omdömet. Jag kommer ihåg tågkonduktören som en kväll kastade av ett barn på en tågstation för att denna saknade biljett. Konduktören försvarade sitt agerande med att riktlinjer följts men självklart var beslutet korkat. För mig är riktlinjer ovidkommande. Mer intressant är hur resultatet blev och att någon tar ansvar för det.
 
Kommuns sorgebarn, badhuset, är ett bra exempel där ingen verkar vilja ta ansvar. Rydbergs bygg hävdar att de moraliskt följt varje överenskommelse och kommunen hävdar annorlunda. För mig som kommuninvånare är pajkastningen ovidkommande. Vem som brustit i kompetens eller moral vet bara de inblandade. Men att någon gjort fel är lika säkert som amen i kyrkan, för bra blev det inte. Och även om parterna nu kommit överens så är det mina och dina skattepengar som finansierat hela cirkusen. Det hade varit så befriande med ett erkännande någon gång istället för denna torra politiska korrekthet som sprider sig inom kommunalt och politiskt ledarskap. Förlåt, jag gjorde fel, det var omoraliskt, jag tar mitt ansvar, hade suttit fint. Men tyvärr sitter det nog långt inne. Den kulturen gick i graven när tjänstemannaansvaret degraderades på sjuttiotalet. Ett dumt beslut som borde rivas. Att kommunala och statliga tjänstemän inte ska ta ansvar, seriöst. För övrigt tror jag de flesta människor har en känsla för sunt förnuft. Vi måste bara bli modiga nog att stå upp för det. Och tillräckligt kloka för att kunna bedöma när en paragraf är just bara en paragraf. Våga göra fel och ta ansvar är mer utvecklande än huvudet i sanden. Det är där vi lär oss. Med lite träning kan vi nog ordna upp det här. Jag börjar öva redan nu. Nästa gång telefonhelvetet ropar vänster kommer jag på pin kiv svänga höger. Och hamnar jag fel är ansvaret mitt, bara mitt. Men jag vågade åtminstone tänka själv…

Hur gör du, litar du på din känsla av rätt eller fel eller är du livrädd att göra fel? Och i sådana fall, varför är du det? Intressanta frågeställningar. Nä, nu gräver vi upp det sunda förnuftet igen och odlar förmågorna som gör oss till människor.

Welcome back common sense!