Multitasking eller inte?

Jag är expert på att göra flera saker samtidigt. Det är mitt signum. Ska jag gå upp eller ned i trappen ser jag till att bära på något. Det händer att jag rensar avloppet i duschen när jag ändå ska vänta en stund med balsam i håret. Inte bara stå och drälla liksom. Ibland brukar jag även hinna skruva upp några tavlor innan det är dags att vända pannkakan. Eller ja, ibland hinner jag ju inte riktigt. En del pannkakor blir väldigt välgräddade.
Det har även hänt att jag hänger tvätt samtidigt som jag borstar tänderna. Hänga tvätt med en hand går så där. Att ha studieboken bredvid skärbrädan och producera morotsstavar samtidigt som jag läser Platon har också skett mer än en gång. Jag är bra på sådant här. Eftersom jag även har maniska drag innebär det här att jag ofta får väldigt mycket gjort. Jag kan jobba långa timmar bara för att jag är helt inne in något. Tokeffektiv. Tills nu. Jag har nämligen kommit fram till att det inte är något att skryta över. Kontentan av multitasking blir att alla delar som är jag väldigt sällan är på samma plats samtidigt. Och det säger ju sig själv då att energikapaciteten aldrig är till fullo åt något håll. Det här beteendet kan aldrig någonsin ses som en fördel i långa loppet tänker jag. Självklart kan vi göra många saker på en dag men vi behöver bli bättre på att göra en sak i taget. När hjärnan och hjärtat har fullt fokus på uppgiften löser vi den bättre. Snabbare. Med mindre energiförbrukning. Jag jobbar på det. Ganska utmanande. Jag följer min utveckling med nyfiket intresse.
Fler än jag gör så här. Till saken hör att samhället hittills har applåderat dessa egenskaper. Vi lägger vårt värde i hur mycket vi producerar eller hur många aktiviteter vi hinner med. I början av min karriär som måleriföretagare gjorde jag likadant. Skröt om hur uppbokad jag var och hur mycket jag jobbade. Det var det man pratade om vid kaffemaskinen på färgaffären. Hur man slet kvällar och helger. Titta hur framgångsrik jag är. Men faktum är att de mest framgångsrika behöver nog inte ens prata om det här. Och vad är framgång egentligen? Kanske är det inte att fara omkring som en skållad råtta och konsumera stort.  Finaste bilen eller största huset. Kanske har framgång med relationer att göra. Både till sig själv och andra. Kanske är framgång modet att vara sig själv i en värld som ständigt jämför och försöker fösa in oss i boxen. Kanske är framgång att göra rätt saker, inte många saker. Jag har ingen aning. Men multitasking är i alla fall så Hedenös…

Krönikan är publicerad i tidningen:

Hem