Skip to content

Med mod skapar du mening

Du skapar mening genom modet att lyssna på dig själv. Inte lyssna på ditt tjattrande monkey mind uppe i huvudet. I huvudet är det ditt ego som styr. Din sanna röst däremot finns i hjärtat. Så nu frågar jag – låter du en tjattrande apa eller hjärtat sitta i förarsätet när du rattar dig igenom livet? Låter du rädslan forma varje beslut du tar och kastat in modet i skuffen kanske. Då kanske det är dags att tänka om. Nu. Mod kan nämligen vara hela hävstångseffekten som lyfter varje del av ditt liv. Varför vänta till sen..


I Dublin i mitten på 90 talet gjorde jag min första tatuering. Jag hälsade på en kompis och en eftermiddag slank vi in i en tatueringsstudio. Mest för att kolla runt. Så blev det inte. När jag senare klev ut hade jag en ny trogen vän på armen och den har följt mig sedan dess. Tecknet betyder courage – the ability to do something that frightens one. Har jag någonsin ångrat den? Aldrig. Varken utseende eller placering. Någon påtalade placeringen med ”hur snyggt kommer det vara när du blir äldre och får tjocka armar” Jag svarade att jag kommer inte få tjocka armar. Det har jag inte fått heller. Tecknets  innebörd har blivit en affirmation. För är det något vi människor behöver så är det mod. Mod att leva som oss själva i en värld full av osynliga regler och normer. Mod är det som gör att du vågar kliva utanför boxen och anta utmaningar fast du får fjärilar i magen, ångest och blir ifrågasatt av allt och alla. Mod är det som gör att du går framåt. Att vara modig kan vara helt olika från person till person. Det är bara DU som vet var din gräns går. Avsaknaden av mod märks som tydligast när du struntar i att göra allt det där du egentligen så gärna vill. Bara för att du inte törs. Av tusen olika skäl och ursäkter. Och det är också då det blir sorgligt.

IMG_3003

Jag har hoppat bungyjump, fallskärm,gjort djupa dyk i mörka vatten. Det har krävts ett visst mått mod för att genomföra dessa saker. Känslan inför dessa utmaningar har varit nerver utanpå blandat med en bubblande känsla i bröstet. Jag älskar den känslan. När jag varit nära att låta rädslan vinna har tankarna smugit sig upp till min kompis på höger axel. Där sitter den, som en riktig reminder!  Du är modig Pia,  du har printat in det i huden forever, upp till bevis! Sedan har jag skrattat tvekan i ansiktet och gjort det! Belöningen är stolthet, en känslan av att leva. Men den största belöningen är att jag tränar mitt mod varje gång jag kliver  utanför komfortzonen. Och när modet växer vågar jag anta nya utmaningar och min självtillit växer. När man som jag kommit till mitten av livet inser man att alla små val har gjort skillnad. För jag har varit rädd många gånger. Nervös. Liten. Ensam. Men viljan att vara modig har alltid varit större. Hur är det för dig?

Mod kan även vara att berätta hur du känner. Tala inför en grupp. Stå upp för dig själv och dina värderingar. Ifrågasätta normer/yrkeskulturer. Allt sådant kräver mod. När du riskerar att hamna utanför gruppen. För mig är dessa situationer mer utmanande än att hoppa ut 134 meter med en gummisnodd runt fötterna. Och jag tror att det är lika för fler. Fysiskt mod är ofta mer hanterbart än när vi ska möta oss själva och våra känslor. Definitivt för män fostrade i en machokultur. Men desto mer vi tränar på detta desto modigare blir vi. På insidan. Och jag vet att det är värt allt att göra jobbet. Det bygger självtillit. Det ökar meningsfullheten och hjälper oss att hitta våra grundvärden. Vår essens.

Att säga stop när något är fel är också modigt. Varje visselblåsare har massor av mod när de avslöjar obekväma sanningar! Den typen av mod, är enligt mig, den allra viktigaste. Det modet kan göra mer för världen än när någon bestiger Mount Everest. Jag tränar på det hela tiden. För att jag mår bättre av att prata om elefanten i vardagsrummet än att låtsas som ingenting. Men även för att jag anser att det är så vi löser mänsklighetens utmaningar. Att först se saker för vad de är. För att kunna fokusera på rätt lösningar. 

Mina tankar har ofta vandrat till högeraxeln när jag känt mig osäker. Till min irländska kompis som påmint mig om vad jag finner viktigt i livet. Att jag inte vill leva rädd eller begränsad. Det har hjälpt. Det jag manifesterade i Dublin för väldigt länge sen påverkar mig fortfarande. Det är hur cool som helst! För rädd det är jag. Varje dag sedan jag började jobba med min insida men som tur är reser jag inte solo! 

Så nu frågar jag dig, vem styr ditt liv? Är det rädslan skulle du tjäna väldigt mycket på att plocka fram modet från skuffen. Kom igen nu. Du törs. Det kommer vara värt allt!

Kärlek till dig!


Och för övrigt, ska du manifestera något på din kropp för evigt, se till att det är något som påminner dig om något bra, eller i alla fall inte om något dåligt, för när den sitter där så kommer den påverka ditt undermedvetna mer än du tror, det är min övertygelse…

Back To Top