Att tala för rätt öron…

Bara för att ingen lyssnar betyder det inte att du inte har något att säga. Jag vill verkligen ge dig den gåvan. För det är väldigt lätt att självkänslan får sig en törn när du blottar viktiga ibland sårbara ord utan att någon tar emot dom. Kanske hör dom dig men det som egentligen betyder något är att de lyssnar. Det är två helt olika saker. Att höra. Att lyssna. När någon bara hör händer inget. Men när någon verkligen har lyssnat sker en förändring. Om än så liten. Jag vet av egen erfarenhet. Jag lärde mig det den hårda vägen. 

En av anledningarna till att jag lämnade mitt förra jobb och dessutom fick ett psykbryt på köpet var den eviga känslan av att inte bli lyssnad på. Jag skrev. Jag berättade. Gav förslag. Frågade. Naket. Ärligt. Allt i stort mod. För det tog massor av kraft att bryta en tystnad som sedan länge satt i väggarna. Hela situation var absurd. Flera gånger höll jag på att tappa modet. Jag skiter i det tänkte jag de tyngsta dagarna. Jag anpassar mig. Jag tystnar. Jag accepterar. Men vem blir jag då frågade jag i stället mig själv. En feg liten lort. Och vem vill vara det.

Så till slut bestämde jag mig för att vara den första att berätta för Kejsaren att han var naken. Du blir inte mer sårbar än så. Du riskerar allt. Ensam mitt bland andra. Jag pratade även visioner. Lösningar för det som inte fungerade. Jag använde både min kompetens och erfarenhet till att forma tankar. Men inget hände. Till slut blåste jag i visselpipan. Och bara så att ni alla förstår. Det är ingen lek att göra det. Det är en betydligt enklare väg att hålla tyst och börja prata bakom ryggar i stället. En feg liten lort.

Men när inget hände blåste jag till slut ännu hårdare. Skrek mig hes. Och där någonstans gick jag sönder. Trodde jag. I dag vet jag att det var tvärtom. När en människa säger stop. Drar en tydlig gräns mot det som är viktigt för henne. Frigörs en ofantlig kraft. När en människa förstår värdet av sina egna värderingar är hon en bit på väg att bli hel. I dag är jag tacksam för läxan. Det finns saker jag själv hade kunnat hantera annorlunda. Och just det är en del i själva lärandet

Min självkänsla som yrkesperson och människa fick sig en riktig törn under den här tiden. Jag hade stunder då jag själv ifrågasatte mina tankar. Om jag tänkte för stort. Om kollegor. Och skolledare. Om mina förväntningar var fantasier. Om mitt engagemang var överdrivet. Om alla högskolepoäng jag pluggat mig till inte betydde något. Om min lärarexamen bara var en merit vid lönesättning och statistik. Att ingen ändå förväntade sig att jag skulle använda allt jag lärt mig. Jag sa hej till Herr Tvivel. Tvivel på allt jag trodde på. Tvivlet på mig själv som människa. Jag har inget att komma med tänkte jag. Jag är inte värd att bli lyssnad på. Mina åsikter betyder ingenting. Vissa stunder var jag övertygad om att detta var sanningen. Att det var mig det var fel på. I dag vet jag annorlunda. Tack vare alla fina människor jag mött de senaste åren. Som lyssnat. På mig. Min kunskap. Som frågat om råd. Som speglat mig på ett annat sätt. Tvivlet dyker dock fortfarande upp då och då. På att jag har något att komma med. Men idag ser jag det för vad det är. En lärdom att bemästra. Dessutom har jag gjort en deal med mig själv. Jag har bestämt mig för att leva modigt. Jag vill inte vara en feg lite lort. Och jag har också bestämt för att vara i kontexter som gör mig bättre. Inte sämre.

Och kanske är det ödets ironi – men idag får jag istället bra betalt för att lyfta just mina tankar. Mina visioner. Mina analyser och konklusioner. Ibland är det så overkligt att jag nyper mig i armen. Det ger också ett litet plåster på såren eftersom Kejsaren aldrig bemödade sig om att säga tack för att jag vågade berätta om hans nakenhet.

Så fina varma människa som gör så gott du kan. Utifrån där du står. En av de viktigaste lärdomarna jag vill dela med mig av till dig är det jag inledde texten med.

Bara för att ingen lyssnar betyder det inte att du inte har något att säga. I stället handlar allt om att prata för rätt öron. För om det inte är rätt  öron spelar det nämligen ingen roll  om du så tar i från tårna. Dom kommer inte höra dig ändå.

Så om du behöver.

Move on.

Det är alltid ett bättre alternativ än att du tystnar.

Kärlek och mod till dig

Och mig

There’s not enough rope to tie me down
There’s not enough tape to shut this mouth
The stones you throw can make me bleed
But I won’t stop until we’re free
Wild hearts can’t be broken
No, wild hearts can’t be broken