Skip to content

Beröm, gnäll och idrott


Idrott är fantastiskt, jag älskar det. Lagsporter ligger mig närmast och har gett mig massor. Det är ett underbart sätt att integrera människor och träna samarbete på. Det är också ett bra sätt att träna på motgångar, för sådana kommer ju…både i livet och på planen… Att vara trevlig och snäll är inget problem i medvind, det är i motvind du får visa vad du går för …och träna på vem du vill vara.
Eftersom livet är ups and downs så är det här en väldigt viktig träning. Jag är sjäIMG_7260lv en vinnarskalle och ogillar att förlora men så här mitt i livet inser jag ändå att det är förlusterna jag lärt mig mest av.. om mig själv… Lagsport är uppfostrande om det sker på rätt sätt och vi har massor av fantastiska ledare i Sverige, tack till alla er. Men jag undrar…har inte gnäll och hårda ord blivit vanligare och krupit ned i åldrarna, eller? Men om ett barn nu använder ett visst språk, ständigt gnäller eller försöker fuska sig till fördelar på matcher… så tänker jag att denne faktiskt inte föddes så…hen har lärt sig beteendet någonstans ifrån…och ja med störst sannolikhet är det ju från oss vuxna. Det är inte så smickrande.Med Stockholms derbyt i minnet som blev en ledsam historia kan vi inte neka till att idrotten blivit kontaminerad av våld, gnäll och taskigt ordval. Barn ser sådant. Barn ser också stora idrottsstjärnor filma sig till favörer, vara taskiga och gnälla på både med och motspelare. Barn ser och barn tar efter. Vuxna har ett ansvar att säga till när barn filmar/ överdriver, slänger ur sig taskiga saker och gnäller…..Jag hoppas verkligen att vuxna säger till mina barn om de beter sig illa när jag inte är i närheten! Det svåra är att vi människor har olika nivåer för vad som är okey…vissa familjer lägger ribban högre eller lägre. Vad är okey tycker du? Är det okey att håna lite grann? Är det okey att ljuga, hitta på att någon gjorde si eller så? Och är det okey att gnälla på andra hela tiden vare sig man är 10,20 eller 30? 
72f8ee15375710b011139fc549571a93Kan vi inte bara träna på att vara tysta med negationerna och öppna munnen när man berömmer i stället. Låter inte det så ofantligt mycket bättre, ska vi träna på det? Att berömma och säga något snällt till någon annan är som jag ser det en bristvara hos många…både barn och vuxna..många verkar ha lättare att gnälla, säga elakheter eller baktala någon…det kommer mer naturligt..är inte det lite sorgligt? Varför? Hur? Lyssna på jobbet imorgon vad som sägs..och du, prova säga något fint till någon och kolla vad som händer…både med dig och den andra… Så hur pratar du med ditt barn? Hur pratar du och din partner till varandra? Kan du berömma andra, både barn och vuxna? Gnäller du ofta över en det ena å en det andra så barnen hör?….gör inte det…det här är jätteviktigt, för du kan vara säker på att ditt barn tar efter…
Slentrianmässigt gnäll är bland det värsta jag vet. Det äter energi, skapar dålig stämning i vilken grupp som helst, jobbet, laget, kompisarna, barn,vuxna same same… Är det någon där ute som på riktigt tycker att gnäll är konstruktivt och upplyftande lyssnar jag gärna på era argument…Det bästa är så klart att ett sådant här beteende går att ändra. Lyssna på dig själv några dagar, hur pratar du – till dig själv och andra, hur tänker du och är du mer gnällig än glad? Sedan frågar du dig själv om du är så som du vill vara…kanske den viktigaste frågan av alla… Svarar du nej är det dags för en förändring, det går – thjoo förändring här kommer jag!!

Önskar dig en gnällfri vecka, den börjar med DIG!

…jag ska också göra mitt allra bästa!

Kram


PS Ungdomsidrottens baksida tar jag i ett annat inlägg för det finns en del att säga om alla tidiga elitsatsningar, utslagningar och toppade femmor också…..

This Post Has 0 Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Back To Top