Att snooza stress…
…är liksom lönlöst. Hjälm, attityd och solglasögon hjälper inte heller. Inget av detta skyddar dig om hotet kommer inifrån. Inget av detta fungerar om din största fiende för att nå din potential är du själv. Ignorerar du signaler som ditt fantastiska jag ger dig får det konsekvenser. Är situationen övergående, no worries. Lite tillfälligt adrenalin mår vi till och med bra av. Det är så vi är skapta – att kunna fly björnen i grottan.
Men när stress drar ut över tid blir faran större än mötet med björnen. Risken är nämligen att adrenalinpåslaget normaliseras utan att du ens märker det. En björn kan döda dig på ett ögonblick men även den minsta fästingen kan långsamt ta död på dig om du inte lokaliserar och avlägsnar den. Samma sak med stress. Det gäller att lokalisera och avlägsna orsaken i tid innan varningssignalerna normaliseras och långsamt börjar förgifta dig med olika symptom som huvudvärk, sömnsvårigheter, psykisk ohälsa eller allmän sjuklighet. Inre stress är minst lika farlig som yttre men ofta svårare att upptäcka. Det syns inte lika självklart som björnen. En rusande björn med blottade tänder är liksom lite svårare att negligera. Yttre stress är mer handgripligt. Något kan tas bort eller ändras på. Ibland kan den balanseras upp med så enkla medel som att jobba över en helg eller två. Att ta i lite mer och lite hårdare helt enkelt. Utmaningen för mig kom när stressen växte på insidan och inget jag gjorde på utsidan hjälpte. Stressballongen växte okontrollerat och jag jobbade stenhårt. Till slut visste jag inte vad jag mer skulle ta mig till, det var då det sa pang, ballongen smällde.
Min första varningssignal på att något inte var som det skulle kom redan efter några veckor på mitt nya jobb. Jag började snooza väckarklockan vilket jag aldrig gjort innan. Va, tänker du nu – jag snoozar alltid och jag är inte stressad och så kan det givetvis vara. Varningssignaler är individuella – det är det förändrade beteendet som du behöver vara vaksam på. Plötsligt trycker du en ostbågspåse, tar ett glas vin eller whisky varje kväll, slutar höra av dig till vänner, skiter i att hemmet sunkar igen. Du börjar plötsligt röka efter flera års uppehåll och slutar göra saker du tycker om. Du är ständigt trött och glor orkeslöst på Paradise Hotel varje kväll istället för att ligga med partnern. Din glömska börjar du skylla på åldern och du skäller hej vilt på alla i familjen eller är helt tyst. Du äter plötsligt allt eller inget. Du bry dig inte längre om sådant som förut var viktigt. Dessa är bara exempel men jag tror du förstår poängen. När man noterar en ny vana är det viktigt att våga reflektera över varför den plötsligt finns där. Kanske är det bara en tillfällighet, kanske finns det en bra anledning just nu. Och är det bara en kort period är det kanske inte hela världen.
Men om du aldrig kommer ”back on track” igen har varningssignalen plötsligt normaliserats och du glömmer bort vad som först triggade igång den. Kvar är bara en känsla av tomhet och likgiltighet. Huvudvärk, magont och sömnproblem smyger sig på och dina extra kilon skyller du på ditt genetiska arv. Den inre stressen har normaliserats så till den grad att du tror att livet inte ska var mer. Det blir inte bättre än så här tänker du och stoppar i dig lite piller. Döva symptomen. Ignorera orsaken. Jag tror inte på detta, låter det sunt tycker du?
När jag började snooza var det för att skjuta arbetsdagen framför mig så långt det var möjligt. Ångest. Jag trivdes inte. Och när det sedan blev lite bättre var beteendet redan rotat och jag fortsatte snooza. Men nu ska den bort, för personligen tycker jag det är en idiotisk vana. Dina dagliga handlingar behöver ligga i linje med dina värderingar. Dina åtaganden bör ligga som handen i handsken med din övertygelser. Annars blir det ett skavsår som bara växer desto mer du stannar kvar i samma skor. När du går emot det du tror på, i små eller stora handlingar, ger du upp en bit av dig själv. Det skapar inre stress. Det är min övertygelse. Stress är väldigt individuellt eftersom vi alla har unika kompasser. Det är viktigt att komma ihåg.
Viktigast för att slippa inre stress är självkännedom och självkänsla. Utan dessa förmågor kan du gå omkring ett helt liv och förneka det du egentligen vill, vet och tror på. Du kan helt enkelt leva någon annans liv. Du har anpassat dig så till absurdum att du glömt bort att du är unik och värdefull. Du har rätt till ditt eget utrymme glöm aldrig det. Och jag har rätt till mitt. Att sätta gränser och våga visa sig sårbar handlar både om självkännedom och självkänsla. Medvetenhet om ditt egna jag. Jag tror dessutom att människor som vågar växa ägnar mindre tid åt att tala skit om andra. Om du själv vågar gå din väg behöver du inte avundsjukt jämföra dig med grannen, kollegan eller vännen. Om du själv vågar flyga är behovet mindre att hålla andra på marken. Så vad hoppades jag då uppnå med mitt snoozande, trodde jag att jag kunde lura mig själv, dagen började ju i alla fall eller hur! Löjligt. Det går inte att lura sig själv, inte en chans – det äter upp oss när vi försöker. Längst inne vet vi ju vad vi håller på med, både du och jag eller hur? Jag visste vad jag borde göra, men gjorde det ändå inte. Hela mitt system signalerade att jag var på fel plats men jag lyssnade inte. Hur svårt ska det vara! Jag återkommer om fler varningssignaler. Jag skaffade mig fler sämre vanor..Så hur gör du? Har du också knep du tar till för att lura dig själv, olika kreativa argument? Går det bra tycker du?
Människan är märklig men också fantastisk. Vi är underverk med förmågor som språk, reflektion och empati. Vi är energi. Det är vetenskapligt bevisat. Ditt naturliga tillstånd är inte det där sega, trötta, orkeslösa, likgiltiga – dessa egenskaper är symptom på något. Ta ansvar för ditt tillstånd – för din egen skull, men även för alla människor du dagligen möter.Vi har fått ett liv som borde levas till fullo i kärlek till oss själv och varandra. Vi är alla utrustade med en inre kompass men vi har fått väldigt lite träning i att lyssna på den. Jag tänker att det är en felprioritering. Ditt liv ligger i just den kompassen. Det är det viktigaste du har. Lyssna, för du har svaren. Ta dina varningssignaler på allvar och våga sätt ord på det du känner. Våga kommunicera. Våga vara sårbar. Våga vara dig själv – du är ju så fin! Långvarig stress är aldrig ett normaltillstånd – livet är mycket mer än så!
Du ska leva i balans och glädje med tillfälliga läxor på vägen. Varje dag ska inte vara mellangrå. Är du på rätt plats i livet? Om inte, varför är du kvar?
Allt börjar i hjärtat och hur du tänker. Your true heart and mind – the beauty of you!
Var rädd om dig och våga gör de förändringar du vet att du behöver för att må bra.
Våga!
Jag vet att du kan!
Jag kan!
This Post Has 0 Comments