Om konsten att leva med öppna armar
Fina människa som gör allt för att hålla näsan över ytan. Du trampar så musklerna värker. Andas stötvis i bröstet istället för djupt i magen. Du har lärt dig att livet är så. Om du så bara slappnar av en aning är du övertygad om att en kallsup kommer dränka dig.
Du är präglad av att se livet som en kamp. Det var så man pratade där du växte upp. Och med det ”Top of your mind” är det också så livet blivit. Hela ditt liv färgas av den sanningen. Du kämpar med ständigt hårda käkar och uppdragna axlar. Presterar och levererar. Kampen blir en normalitet. Du ser världen i gråskalor utan en uns av kulör.
Men bara för att DU inte ser färgerna betyder det inte att de inte finns! Det är viktigt. Vi tar det igen. Bara för att DU inte ser världen i färg betyder det inte att den inte är det. Jag har dykt och snorklat i världens många hav och vet att mörker slukar även den gladaste färgen. De mest färgstarka varelserna träffar du några meter under ytan. Dit når solljuset. Men om du sedan ser samma fisk djupare ned kommer du i stället uppfatta den som mer grå – fast den är röd och knallgul. Det går att applicera på livet. Desto mörkare tankar desto svårare att se färgprakten. Men – bara för att du har svårt att se färgen betyder det inte att den inte finns. Att ha den livlinan med sig när livet sköljer över oss kan vara det som gör skillnaden i hur fort vi åter ser ljuset. Förståelsen för att tankar är just tankar. Det är därför två personer kan vara med om exakt samma sak men ha helt olika syn på det. Världen formas inifrån och ut, allt beroende på ditt mindset. Dessutom påverkar du vilka och vad du attraherar in i ditt liv. Bara det är en magisk insikt att leva med.
Om du är präglad av kamp och varje dag börjar med att definiera osynliga motståndare är den största förloraren du själv. För en sådan kamp tar aldrig slut – istället förgiftar den ditt system. Så istället för att se utåt borde du se inåt. Det är där du kan göra störst skillnad. För kanske är det ditt eget sinne som begränsar. Det sociala arvet. Du lever någon annans liv. Och när du hör om en annan verklighet lyssnar du inte. För det gör dig livrädd. För vi är trygga där vi står även om båten läcker.
Jag har växt upp i ett klassiskt arbetarhem med föräldrar som i mångt och mycket stått med mössan i handen och böjd nacke. Med begränsande tankar om deras egna värde, förmågor och livets möjligheter. Roligt och roligt – allt ska minsann inte vara roligt var en föreställningen om ett arbetsliv som ofta återkom. Eller att jag som ung skulle akta mig för studielån. Mina föräldrar har gett mig väldigt mycket gott och kärlek på vägen men en del av deras präglingar arbetar jag fortfarande med att bryta. Det går sakta framåt. Men det går. Och kan jag. Kan du. Tillit är ett av de största verktygen för klara det. För att kunna leva med öppna armar. Att låta havet gunga dig är att öva tillit till både ditt mod och världen. Att gunga med i stället för att sprattla emot är så ofantligt mycket skönare. Som din inställning till världen. Din energi fungerar som en magnet. Vill du ha in annat i ditt liv, både människor och situationer börjar allt med dig. Med dig!
Så vackra du. Ta en stund. Fundera på hur du ser på dig själv, andra människor och världen. Kanske ser du livet genom någon annans glasögon eller så är det liksom bara dags att byta. Du har haft samma glasögon för länge och de gör inte livet bättre.
Pia
